Ryska flickors liv är inget värda

En av höstens viktigaste böcker har formen av en deckare, skriven av debutanten Christina Wahldén. Hon är kriminalreporter på Svenska Dagbladet och använder nu deckaren för att på ett annat sätt få oss att förstå ett ytterst allvarligt problem.
Det handlar om trafficking, människohandel, sexhandel. Handel av unga ryska flickor, barn, vuxna kvinnor, som säljs in i prostitution till svenska män. Handeln sker i gränstrakterna mellan Sverige och Finland.
Utöver problemet att det över huvud taget sker är det stora problemet att polisen och övriga samhällsrepresentanter här struntar i det. I deras ögon är livet för ryska småflickor inget att bry sig om så länga karlarna är nöjda. För polisen finns helt enkelt inte det här brottet, de tycker att de köpta kvinnorna gör en humanitär insats.
Detta skriver författaren om i sitt förord till boken Till salu, där hon förklarar bakgrunden. Och denna bakgrund gör boken så mycket mer läsvärd, och en verkligt angelägen bok. Filmen Lilja 4-ever satte uppmärksamheten på problemet trafficking. Nu får vi ökad kunskap om den skamliga svenska hanteringen.
Boken inleds med att två utredare från rikskriminalen, Hedvig Ek och Rafael Flores Alba, kommer till den norrländska gränsstaden för att utreda brotten som sker här och som alla förnekar. När de tar upp det i sina diskussionerna med de lokala poliserna negligeras det, både med argumenten att ingenting pågår, att det inte är någon idé att försöka förhöra flickorna "för de vill ändå inte säga något", och att man prioriterar viktigare brott som vapensmuggling och villainbrott.
De båda utredarna har en mur att stånga sig blodiga mot.
Den springande punkten i historien är att en av kommunens prisade entreprenörer är den som driver handeln med flickorna, och han förser inte bara ensamma lantisar med flickor utan har också samhällets stöttepelare som kunder på sin bordell ute i skogen.
Där finns den misshandlade 15-åriga Irina Volkova, instängd i bastun sedan hon spjärnat emot och rymt. Sönderslagen och sönderknullad i både ansikte och underliv. Det är realistiskt skildrat, och beskrivet med ord vi nog egentligen inte ens vill tänka.
En styrka i Christina Wahldéns berättande är att hon klarar av den här balansen, att hon smyger in det fruktansvärda i den spännande berättelsen och gör den möjlig att smälta utan att bara känna vrede och vedervärde. För det gör man givetvis också.
Det går inte att inte uppröras, eftersom allt bygger på en faktisk verklighet.
Att i deckarens form bedriva samhällskritik är ett fruktbart sätt. Christina Wahldéns bok är uppenbarligen sprungen ur en helig vrede, en rättmätig vrede, efter hennes arbete med tidigare artiklar kring människohandeln med småflickor i norra Sverige. Mycket av det som ingår i boken är autentiskt, inte bara kring brotten utan även polisernas attityder och leverne.
Det märks i hennes språkhantering att hon är mer van att skriva fakta än fiktion, men ämnet för hennes debut är så starkt och viktigt att berättelsen lever sitt eget liv och når läsaren utan minsta problem. Jag hoppas hon skriver fler deckare kring angelägna ämnen men också att den här boken får sådan uppmärksamhet att den ännu mer kan sätta fingret på problemet människohandel i det allmänna medvetandet.