Rumänska musiksmycken i Ukna

Så är septemberserien med lördagskonserter i Ukna kyrka igång. Premiärens musikanter var Alexandru och Virginia Costici, rejält kända från musiklivet inne i Västervik.
Båda är lärare på Musik- och Kulturskolan, Alexandru på violin, Virginia på piano. Alexandru är dessutom Orkesterföreningens konsertmästare. Att få höra dem uppträda tillsammans blev ett extra nöje.

Innan jag går in på deras konsert vill jag nämna något om fortsättningen under september. Nu på lördag kommer Tjustbygdens mest kända pianist dit, Eva Pierrou. Numera är hon ju även en av pastoratets kantorer.
Lördagen 15 september spelar Håkan Martinsson på kyrkans orgel.
Lördagen därpå händer något mycket ovanligt. Ukna kyrka får besök av Camerata Nordica - den enda camerata-konserten i Tjust på hela hösten!

Den som avslutar septemberserien är Erik Gruvebäck från grannförsamlingarna uppåt Valdemarsvik, och han kommer säkert inte ensam. Norra Tjust-pastoratets musiksatsning fortsätter alltså. Det är bara att hoppas att alla musiklystna är observanta och tar sig till Ukna dessa septemberlördagar!
Renoveringen har ju också förnyat, lyst upp kyrkan. De två "öppnade" fönstren i koret känns som nya altarmålningar. Som dessutom skiftar med varje årstid.

I förhandsnotisen om Costici-besöket stod att programmet skulle sträcka sig från barocken till sen romantik, och så blev det. Belgaren Hubert Léonards berbetning av barockmästaren Arcangelo Corellis "La Folia" var en start där vi verkligen kunde lära känna de två musikanterna. "La Folia" betyder väl närmast "dårskapen". Men Corelllis långa, växelrika variationer upplever jag mer som förebud om något allvarligt. Ett gripande stycke musik är det.
En av fransosen Charles Danclas (som dog för precis hundra år sedan) variationer på operaarior kändes som en modernare variant av Corellis tankar.

Det mesta i programmet drog fram violinisten som solist, pianisten som ackompanjatör, och där någonstans ligger min enda besvikelse. En plats för Virginia som solist hade varit naturlig, tycker jag. Men för all del, i Mozarts kända "Rondo alla turca" får pianisten en stor, egen roll. Och hon behandlar den med säkerhet, elegans och styrka!

Både Alexandru och Virginia är födda i Rumänien. Självklart ville de bjuda på rumänsk musik. Det första var obekant, det andra desto mer känt. Men för mig blev det första konsertens höjdpunkt, Ciprian Porumbescus "Ballad". Stycket känns så äkta rumänskt, med sin intensitet och våghalsiga tempoväxlingar.
Visst vet vi inne i Västervik vilken briljant violinist som Alexandru Costici är. Men bevis, som genom den här rumänska balladen, ger extra välsmak.
Ja, kanske ännu tydligare i finalnumret, även det alltså rumänskt men hur känt om helst, Grigoras Dinicus "Lärkan". Det är lindansarmusik som bara de mest konstfärdiga går iland med!
Sitter man då också i en kyrka som Uknas, med de fladdrande löven utanför de nya fönstren i ögonen, då ger musik som "Lärkan" ännu ett budskap. Det var det sista vi hörde av sommaren.

Där tog konserten egentligen slut. Men vi var så många som personligen ville tacka de två musikanterna. Och då begrep vi ju en sak: visst var de två beredda på extranummer. Så vi fick ett. "Hora staccato", det lilla smycke som bidrog till att Jascha Heifetz blev världsberömd. Visst var det Heifetz eget arrangemang. Men vem var kompositören? Jo, rumänen Dinicu!