Röster från Tyskland på besök

Allt detta tyska har sin grund i kontakter. Den tyska invandringen i våra så kallade fritidsområden för åtskilligt gott med sig, inte minst inom kulturen. Här kommer dagens exempel.

I Odensvi bor Axel Gerhardt sedan sju år, så ofta han är ledig från sin violinstol hos Filharmonikerna i Berlin och det kan bli flera månader om året. Hans hustru, Johanna Gerhardt, är också professionell - sopran. När hon inte är i Odensvi utan i Berlin (lägg märke till att jag inte skriver "hemma i Berlin") arbetar hon flitigt med en egen damkör som alltså heter Johannas Chor.
Nu hade de båda dragit hit denna kör. Det är, tror jag, fem år sedan sist. Tillsammans med kören och organisten Aron Nilsson bjöd de på ett omväxlande program. Kören är på inget sätt en kyrkokör. Men innehållet den här gången var fint anpassat till kyrkomiljön. Huvuddelen var hämtad ur tyska källor genom de allmänt kända Reger, Beethoven, Händel, Brahms. Mindre bekant här, men inte mindre intressant, är 1800-talskompositören Eduard Grell som väl var knappt fyllda 30 när han blev kunglig musikdirektör i Berlin.

Bara när Axel och Johanna Gerhardt hade solistpass gick de utanför de tyska ramarna. Axel G spelade svenske Otto Olssons "Romanze" tillsammans med Aron Nilsson vid kyrkans huvudorgel. I samme Olssons "Tantum ergo" kompletterade Johanna G dem båda med en sopranstämma.

Låt mig säga så här att dessa tre gav den största, artistiska behållningen. Aron Nilssons säkra och temperamentsfulla spel, både vid orgeln och flygeln. Axel Gerhardts sköna, lika säkra ton på sin violin. Johanna Gerhardts klangfulla, inlevelsefyllda, rena röst.
Visst var kören rolig att möta, i allt sitt friska mod. Men lite svårt är det att förstå hur Johanna klarar av sitt ledarskap när några inte helt rena röster stör harmonin.
Förklaringen ligger, det utgår jag från, i glädjen att kunna medverka till lyft ovanför vardagen för sånglystna. Och inte minst att så här kunna ge sig ut på en gemensam, tonfylld, glad odyssé.
Körens sista nummer, även det ett gränsöverskridande steg till Rossinis kära "La speranza", lyckades den också fint med.

Till extranumret hade ledaren Johanna lärt sina tjugo damröster att sjunga "Flickorna i Småland". De äldre i publiken njöt och mindes när Delta Rythm Boys förvandlade Smålandssången till en internationell "hit".