Rosor och kyssar

Poeten Eva-Stina Byggmästar ges ständigt förtroendet i nya diktsamlingar. Höstens, Älvdrottningen, är den elfte i ordningen sedan debuten 1986. Och författaren går att känna igen. Välkommen till trädgårdstäppan!
Men vad som tidigare kunde uppfattas som lekfullt, kanske flickaktigt pyssligt, bland insekterna på kronblad och stjälkar, färgas i de nya dikterna av det slags blommor och bin som rör erotikens feberheta lustgård. Låt vara att känslorna delas av de båda kvinnorna, ingen har rätt att förringa kärleken av skäl som detta. Ingen gör det knappast heller. Den kuvade passion som tidigare riktats till Jesus i en av diktböckerna, nästan som i en allegori över forna tiders brudmystik, tillåts nu att blomma sinnligt och fritt på ett helt annat sätt också den i höstens dikter. Men Frälsaren må ursäkta och ställa sig i skuggan. Bland erotiskt doftande interiörer skriver poeten lustfyllt om sin lycka:
ojojoj mina rosväxter:
björnbär smultron älggräs slån
hagtorn och rönn, gul gåsört -
vitten med så välluktande frukter,
en riktigt ljuvlig buske
med utspärrade grenar -
och ni båda;
Rosa majalis, Rosa canina!

När kärleken ställs fram ogenerat och frisk som den dagg som droppar ur blommornas kalkar är dikterna som bäst. Dessvärre gömmer sig en del avsnitt i alltför privata skrivelser, en obegriplig uppbruten vers och/eller på tok för flickaktiga strofer. Att skriva privat/allmängiltigt, spännande dekonstruktivistiskt och/eller enkel kärlekslyrik är inte detsamma som att stänga grinden för läsaren till den egna lyckan. Stark lyrik blandas denna gång med ofullgångna dikter.