Huvudpersonerna Aldor och Gunn Johansson fanns förstås på plats liksom Agneta Ulfsäter-Troell som skapat filmen. Publiken strömmade också till i så stora skaror att det inte fanns en enda sittplats ledig.
Anledningen till att det blivit en film om paret i Stormbo är att Agnetas far en gång köpte ett torp i byn där hon och övriga familjen tillbringat många somrar.
- Jag har suttit i Aldors och Gunns kök många gånger och druckit kaffe och ätit bullar och kakor, berättade Agneta för premiärpubliken. Idén att göra en film fick jag för sex år sedan när Aldor en dag pekade på vår gräsmatta och sa att "Tänk där låg huset där min mamma växte upp."
- Det slog mig då att det var dags att börja forska och dokumentera byns historia medan det fanns några som kunde berätta.
Filmen som tagit fem år att göra skildrar inte bara paret Johansson på ett mycket gripande och humoristiskt sätt, utan är ett fantastiskt dokument över hela Ankarsrum med omnejd. Genom bilder och filmer skildras hur händelser i omvärlden påverkar bruksorten och så småningom också byn Stormbo. Där inte autentiska bilder finns att tillgå kan man glädjas och skratta gott åt Jim Åkerstedts underbara teckningar. Han svarar också för musiken i filmen.
När Aldor på sitt rättframma sätt berättar om vad han tror om sakernas tillstånd får publiken många skratt sig till livs. På frågan om han tror på Gud kommer svaret något tvekande: "Di sär han ska finns, men det vet i faan."
Hans skildring av de hushållerskor som hans far anställer när han blivit änkling är också av det dråpliga slaget. "E ho hade bacillskräck och tvätte sa inte som i vanli mänske utan hällde vattnet över sa. "
Så småningom var det ändå en hushållerska som passade både far och son. Hon hette Gunn och kom från Norrland. Hon hade sonen Lennart med sig och visade sig vara mycket duktig. "Jag tyckte ho va djärv som vågde och åke så långt", säger Aldor.
Gunn blev kvar och det blev giftermål efter fyra år. "Att ho hade en pojk mä sa de va ju bare bra," säger Aldor, "då behövde ju inte ja göre nån."
Inte bara Aldor skildras på ett mycket gripande och humoristiskt sätt, utan också Gunn får man följa på nära håll. Hur hon efter att paret slutat med lantbruket får ett nytt liv med förvärvsarbete och tid att ägna sig åt ett av sina intressen, att dansa.
Ankarsrumsborna kan utan tvekan känna sig mycket stolta över att ha fått sin egen film och det med hjälp av ett av Sveriges mest kända filmmakarpar Ulfsäter-Troell. Att det är fler än de som fått biljett till helgens två föreställningar som vill se filmen är helt klart. Och Agneta lovar att hon kan tänka sig att komma till Ankarsrum och visa den vid flera tillfällen.