Rivningsvågen drog fram över Västervik

I Arre Esséns karikatyr från 1944 är det kassören på drätselkontoret, Fritz Hultgren, som spettar loss en gammal träbyggnad nere vid Fiskaretorget. De gamla bodarna vid Brunnsgatan försvann, likaså Västerviks Fiskförsäljnings lokaler.I centrum kring Spötorget försvann det gamla bryggeriet för att ge plats åt Folkets Hus och på östra sidan av Bredgatan revs bebyggelsen för ett Domusvaruhus - numera Västerport.Västerviks gamla träbebyggelse var på väg att utplånas för att vi skulle få en stad lik alla andra städer. Delar av det vi i dag kallar Gamla Öster, kvarteren kring Båtsmansgatan - Strömsgatan, skulle också försvinna för att ge plats åt parkeringshus.Man började bygga den breda, fyrfiliga trafikleden längs hamnen mot Slottsholmen. Enligt planerna skulle Västervik helt omgärdas av denna trafikled, som också skulle gå längs Fiskaretorget och vattenlinjen i den norra kvarteren.När dessa planer blev kända för Västerviksborna dröjde det inte förrän proteströsterna höjdes och opinionen mot rivningsraseriet växte sig allt starkare. Förening MOTIV - Miljö och Trafik i Västervik, bildades, och ur den växte sedan det politiska partiet VDM, Västerviks Demokratiska Miljöparti.Arre Essén, som även när han gått i pension, verkade för att Västervik skulle få behålla så mycket som möjligt av sin småstadskaraktär och träbebyggelse; samlade sina kunskaper om de gamla husen i en inventering av dessa 1961.I sitt arbetsrum i Häggbladska huset hade Essén en magnifik utsikt över Slottsholmen, Gamlebyviken och bebyggelsen på Gamla norr. I både skrift och tal motsatte han sig bestämt tanken på att göra en trafikled längs strandpartiet.När Arre Essén 1968 fick Västerviks-Tidningens kulturpris sade han bland annat att: "detta parti är så känsligt. Var rädd om den mjukt buktande strandlinjen. Lägg istället för en gata ett promenadstråk med sittbänkar och bygg gärna en och en och annan småbåtsbrygga."Året efter att Arre Essén fått tidningens kulturpris för sina insatser för Västerviks stadsmiljö gick han ur tiden, hösten 1969. Fyrtio år har gått sedan dess - och vem vet: Kanske får vi en strandpromenad längs vattnet i framtiden?En strandpromenad uppkallad efter vår populäre stadsarkitekt "Arre Esséns promenad", kanske kan bli verklighet i framtiden?

Rivningsvågen drog fram över Västervik

I takt med bilarnas alltmer växande skara blir gatorna trånga och många äldre hus faller för grävskoporna. Vid mitten av 1950-talet försvann en stor del av bebyggelsen kring Brunnsgatans nedre del och intill Saluhallen.