Rekord för mansröster i gospel

Lördagseftermiddagen blev en praktstund i Sankt Petri kyrka. Gospel var temat. Över hundra sångare hade laddat ända sedan 11-tiden för att kunna bjuda Västerviks gospelfrälsta på något minnesvärt. Många i den proppfyllda kyrkan kom säkert dit med levande minnen i sig från förra årets gospelomgång, med samma ledare: Jonas Engström med Erland Sjunnesson vid flygeln.Jonas hinner med så där 25-30 gospelkonserter om året. Var det något i Västervik som imponerade på honom, förbluffade eller berörde honom extra? Minsann var det så. Han är van att mansrösterna ligger under tio procent. Här handlade det om 30 procent!Hur kom nu detta sig? Jo, Thomas Åstrand, Västerviks Manskörs ledare, hade inspirerat sina sångare. Inte minst för det nyttiga att rumla in i ovanliga rytmer, nya för de flesta i alla fall. De av körens sångare som hade chans att ställa upp gjorde det. Och det vågar jag skriva: ingen ångrade sig.När man sitter där och spejar på körens alla gospelansikten finns det även annat som gör intryck. Åldersbredden! Från 20 till 70 ++. Och så den totala, förtätade koncentrationen.Utan den skulle ingenting heller fungera. Jonas Engström släpper inte greppet om en enda röst. Utan alla de där timmarna med uppladdning före framträdandet skulle Jonas helt enkelt inte ställa upp.Manskören nämnde jag. Sankt Petris egen kör stod för den största delen, men även fina sångare från Gladhammars kör var med. Förutom, tror jag, flera utan direkt anknytning som bara inte kan låta bli när det är gospeldags. Så är det förresten över hela den kristna världen. Och tro bara inte att gospel är något nytt ord. Det stammar från det urengelska godspell och betyder egentligen inget annat än goda nyheter.Efter att Elisabeth Ingelberg välkomnat sångarna och ledarna tog Jonas Engströms direkt över med order till sina hundra sångare att hålla tyst medan han prövade om församlingen kunde sjunga. Och det kunde den. I Amazing Grace. Kören applåderade.Sedan tog kören över det mesta utom att församlingen fick hjälpa till att både stampa takten och klappa igång rytmer.Engelska som huvudspråk är naturligt. Men lite svenska fick också plats, till exempel Cynthia Nunns "Halleluja, vår befriare", som ju Jonas själv försett med svensk, riktigt smaklig text. Även "Right Beside Me" är Jonas, och då både text och ton. Till de stora gospelstyckena hör Brenda Moores "Perfect Praise" och framförallt Richard Smallwoods "I love the Lord".Även de fick rum. Extranummer på en gospelkonsert då? Här kändes det självklart. "Down by the river side" i en gungande version som knappast någon hört förr! Undra på att stämningen var hög och att applåderna inte ville ge sig.