Råa kängor till Mediesverige

Kristina Thulin och Jenny Östergren arbetar båda som journalister på TV 4 och man kan ana att de har en viss insyn i den bitvis korrumperade värld de skildrar i romandebuten Vi som hade alla rätt. Men vill man dra några kopplingar till verkliga personer och händelser, får det stå för läsaren. Mycket är sådant som mycket väl skulle kunna hända på riktigt. Vi har en kommande valrörelse, en socialdemokratisk regering som kämpar för att få behålla sin maktposition, politiska skandaler och en manlig jämställdhetsminister som charmar kvinnorna. Så även granskande journalisten Cissi som blir degraderad från ett glassigt jobb som programledare i ett aktualitetsmagasin, till vanlig reporter på fältet. Hon blir satt att granska sin förre älskare, som av en händelse råkar vara identisk med ovan nämnde jämställdhetsminister. Uppdraget tycks omöjligt, särskilt som det skulle hota Cissis trovärdighet om detaljerna om affären läcker ut. Ändå åtar hon sig det och tillsammans med fotografen och journalisthögskolekompisen Minna samt den unge reportern Björn, på väg att bli utlasad från den stenhårda medievärlden, och därför extra angelägen om att göra ett perfekt jobb. Tjejerna är äldre och mer desillusionerade och drar sig inte för att delta i mingelfester med dem de är satta att granska. När gänget stöter på ett rejält scoop om jämställdhetsministern vacklar Cissi men beslutar sig för att ändå slutföra jobbet. Parallellt med historien får vi inblick i Cissis och Minnas respektive familjeliv. Cissi som lever ett kaotiskt liv där det stressiga småbarnslivet och den trötta relationen till maken inte riktigt rimmar med hennes ambitioner som framstående medieprofil i ett Sverige där man kan bli bortglömd lika snabbt som man blivit stjärna. Och bohemiska Minna som delar tiden med dottern med exmaken, som plötsligt övergivit alla sina gamla ideal och flyttat in i en lyxig villa med nya sambon. Det är underhållande, om än lite tragiskt, att läsa om kvinnornas verkligheter och om hur olika personer drabbas när drevet går. Författarna själva titulerar romanen "en undergångsroman", men frågan är om det verkligen är så illa. Mot slutet anar man ändå ljuspunkter och man lägger ifrån sig boken med en mätt och belåten känsla snarare än med magont.

Råa kängor till Mediesverige

Politiker som visar en sida inför tv-kamerorna och en annan när lamporna släcks. Medieprofiler som ständigt är påpassade av en nyfiken allmänhet - till och med i gynekologens väntrum. Det är rått, satiriskt, tragiskt - och riktigt roligt.