Mats Westling är ingen rookie, ändå känns det som han är smått förvånad över det varma mottagandet han får från Visfestivalspubliken. De är laddade och här för att få sitt lystmäte mättat av visor, sång och kanske något svalkande i glaset. Det kan behövas, stämningen är het. Under hans kända låt "Perfekt" kokar nästan några damer över. Eller så verkar det i alla fall. Han ler nästan generat och publiken får sjunga med, de gör de gärna.
Efter Westlings raka vispop tar kvällens första överraskning över. Det bli lite mer gung och fart när Lisa Halling och hennes band dyker upp och får hela ruinen att klappa takten, några ställer sig upp i bänkraderna och försöker dansa, men det är trångt. Det är svårt att tro att det går in fler i kväll men det gör det säkert.
Efter lite prat om Jimmy Åkesson från den säkre konferencier Trampe är det Ola Aurells tur. Den sjungande komikern, han presenteras så, börjar försiktigt på sitt karaktäristiskt spelat osäkra sätt. Han är en stor underhållare och han skaffar sig garanterat många nya fans den här kvällen. En låt om föräldrar som går i "tonår" istället för barndom mottas med skrattsalvor som ekar ut över Gamlebyviken. När publiken uppmanas att sjunga med i rubriken "man kan göra många saker med en katt" börjar många skratta redan innan roligheterna som följer. Det är klockrent och väldigt roligt. Hans stela framträdande kontrasteras av orden som strömmar ur munnen. Af Trampe blir tvingad att kalla in Aurell igen. Publiken kräver det.
Tyvärr hinner inte VT med fler artister innan tidningen ska gå i tryck men starten lovar en strålande kväll. Grabbarnas afton verkar fulländad och festivalen kunde inte få en bättre start.