- Jag, min bror Mikael och Backa Hans Eriksson turnerar runt med föreställningen Povels naturbarn. Vi ska uppträda med musik ur den, det är även text och monologer i föreställningen, men det kommer inte med på Visfestivalen.
Hur är det att turnera med din pappas material?- Det är väldigt naturligt. Både Mikael och jag har jobbat mycket med honom genom åren. Det konstiga är att han inte är i liv och det var väldigt känslomässigt först. Men det har blivit lättare med tiden i takt med sorgebearbetningen. Har du varit på festivalen tidigare?
- Nej aldrig, det blir premiär, brorsan har varit där förut flera gånger och det har pappa också. Det ska bli kul. Vad gör du när du inte turnerar?
- Jag är skådespelerska och sedan tre år tillbaka är jag även regissör. Jag jobbar deltid som teaterlärare på Södra Latin i Stockholm, men jag ska inte göra det till hösten då vi turnerar. Har din pappa påverkat dig i ditt yrkesval?
- Han har inte påverkat mig aktivt i mitt val. Jag är sladdbarn, jag gjorde som jag ville. Hans material kanske har påverkat mig rent själsligt i det jag gör. - Men jag älskar revytraditionen och hoppas den kan leva kvar, det är lite tunt med det nuförtiden, men det finns några eldsjälar kvar, Henrik Dorsin har lite av den andan i sig. Andan som Hasse och Tage, Lorrygänget, och Galenskaparna hade. Det är skitkul med bondkomik. Vad gör du efter Visfestivalen?
- Vi turnerar runt i Sverige med Povels naturbarn och hoppas kunna fortsätta med det under hösten och våren. Det har varit otroligt.