Polsk pianist kom i rätt ögonblick

Vilken helg det blev för Tjusts musiklystna! Både bekant och okänt. Så jag börjar med det vi inte mött tidigare. Då handlar det om den polske pianisten Marcin Dominik Gluch. Nej, det är inte så att han reste hit ända från sitt hemland för att spela för oss, han bor i Göteborg. Dit kom han för nästan tio år sedan, efter sin examen som pianosolist på Akademien i Warszawa genom att hans föräldrar flyttade till Sverige. I Göteborg fortsatte Marcin sina studier, som det också stod i torsdagens notis. Och där skrev han en avhandling om "Polsk Musikkultur i Göteborg"! Dock, om jag förstått det rätt, är Marcin sällan där. Det senaste halvåret har han mest spelat (obs piano!)i Monte Carlo.

Bakgrunden till Västerviksbesöket är lång. För ungefär fyra år sen började han och Marieborgskyrkans pastor, Roger Mörk, tala om ett möjligt besök, och flera tider har spikats men fått överges genom att andra krafter ryckt i Marcin. Men nu gick det.
Av slump sammanföll den dagen med vernissagen på den intressanta polska utställningen på Västerviks Museum. Så till den vernissagen skaffade man fram ett riktigt välljudande keyboard och bad Marcin att även förgylla den stunden. Det gjorde han också, bland annat med musik av landsmannen Ignacy Paderewski, en av 1900-talets mest berömda pianovirtuoser.

Museets utställning handlar om polsk historia, kultur, konst, dräkter, traditionella bakverk - som vernissagepubliken fick smaka. Men även politik. Det var särskilt därför som det passade så precis med Paderewski. Den politiskt pålästa minns nog att det var Paderewski som blev den polska republikens första konseljpresident efter första världskriget. Han blev mer än så, men här får den kommentaren räcka. Marcin Gluch kunde passa på att med sitt fina, poetiska spel både lyfta fram sin egen och Paderewskis briljans.

På lördagskvällen blev då äntligen den länge planerade konserten i Marieborgskyrkan av. Men konkurrensen från en annan konsert, även den med stort pianospel inblandat, gjorde att det kändes ganska glest i bänkarna. I Marieborgskyrkan blev inte programmet polskt utan österrikiskt genom Haydn, tjeckiskt genom Dvorák och ryskt tack vare att Marcin Gluch elegant och djupt gav sig in i Musorgskijs "Tavlor på en utställning".

Konserten i Sankt Petri var mars månads Lördagskonsert. Saxofonisten Carl-Henrik Fernandi och pianisten Terés Löf var månadens solister och bjöd på ett program som till stor del liknade det operabetonade som de bjöd på i Marieborgskyrkan för knappt tre månader sedan.
Lördagsvällens konsert i Gamleby kyrka med folkmusikgruppen Kesergö finns inte heller någon egentlig anledning att på nytt recensera. Det är exakt en månad sedan de framträdde senast, den gången i Marieborgskyrkan, stans mest använda konserthall, och i famnen på hela Camerata Nordica. De tre i Gamleby var Torbjörn Westman, violinisten och nyckelharpsvirtuosen, unge David Werthén med sin kontrabas och Ahman Al-Khatib, den skicklige, palestinske specialisten på stränginstrumentet oud. Så förutom det traditionellt kesergöska letade sig en hel del orientaliska toner in i leken. Förutom kanske ännu mer överraskande, barockdanser från en samling man grävt fram i Växjö!