Politik och journalistik

Något är ruttet i staten Danmark.
En partiledare hamnar i koma efter en bilolycka. Genast bjuder råttorna upp till dans på bordet. Någon ska efterträda honom. Vem? I det politiska spelet är allt tillåtet, och de journalister som ska se till att de demokratiska spelreglerna följs har för länge sedan själva förvandlats till spelpjäser.
Något är ruttet, och centrum för rötan är riksdagshuset; kotterier, läckor, hemliga möten, konspirationer. Här hamnar den orutinerade reportern Ulrik (Anders W Berthelsen, prästen i "Italienska för nybörjare"). Från början stolt över det glassiga uppdraget som riksdagsreporter börjar han allt mer känna sig som ofrivillig trädgårdsmästare för planterade rykten.
Men när han verkligen börjar göra sitt jobb märker han snabbt att han inte längre är välkommen till jobbet.

"Den tredje makten" bygger på en roman av en tidigare pressekretare i Det konservative folkeparti, ett danskt parti som för några år sedan skakades av en smutsig partiledarstrid.
Det är en smart, driven, vuxen film, en trovärdigare Annika Bengtzon-historia utan pistoler och sprängämnen, en effektivt spännande thriller av den sort som journalister i allmänhet och kritiker i synnerhet älskar.
Spelet mellan reportrar, pressekreterare och politiker avhandlas skarpögt och får sitt epicentrum i en klassisk journalistisk motsättning: Hur ska man kunna göra smaskiga avslöjanden om dem som man är tvungen att odla goda kontakter med?
Som vanligt i den här sortens filmer är dock upplägget intressantare än upplösningen, och samtidigt som konspirationsteorierna ökar i tempo saktar filmen av - men inte mycket, inte störande och inte på ett sätt som minskar helhetsintrycket av den bästa skandinaviska thrillern sedan "Före stormen".
Något är ruttet i staten Danmark. Den svenska journalist som är utan skuld, som står helt fri från obskyra lojaliteter, som är sant oberoende av den ena makten eller den andra får gärna kasta en sten över Öresund.