Poetiskt mastodontbygge som imponerar

Johan Jönsons nya diktsamling, Efter arbetsschema, omfattar 795 sidor. Varje beskrivning eller försök att utveckla något av detta oerhört rika material skulle på en och samma gång säga för mycket och för litet. Av den anledningen rekommenderar jag alla intresserade att dyka rakt in i textmassan. Vi bjuds en omtumlande resa genom ett samtida Sverige. En verklighet som visserligen manifesteras i olika sammanhang, men så här nära inpå det nederstas pinnhål i samhället har jag svårt att tro att någon annan litteratur för oss just nu. Svaga ekon från Lars Noréns 70-talslyrik kan höras, likaså en pratighet som erinrar om Göran Sonnevis textgobelänger där privatlivet samsas med världspolitiska händelser. Nu är det dags för nyhetsförmedlingarnas Guantanamo och Abu Ghraib-fängelset att beträda svensk poetisk mark.Johan Jönson delar tiden som författare med jobb på olika hemtjänstturer, på fabriker, inom psykiatrin och i äldreomsorgen. När tiden (och ekonomin) tillåter återvänder han enligt egen utsago till en hyrd källarlokal som han kallar bunkern. Där skriver han, och det är utan tvekan erfarenheterna från de många arbetsplatserna och mötet med de många olika människorna där som transponeras till de högoktaniga fragmenten. I ett självporträtt skriver Jönson att han jobbar som avlägsnare av avföring inom handikappomsorgen, när jag inte befinner mig i min fönsterlösa bunker. (www.nypoesi.net)Ett återkommande inslag i samlingen utgörs av minnesbilder av personer han mött. Dessa porträtt är listigt skrivna. I ett av dessa, J a g m i n n s d e m i n t e, skriver han avslutningsvis: Det måste vara flera hundra personer som jag jobbat med och
nu inte minns någonting av, ingenting. Så förhåller det sig säkert, men sådant är minnet: ett befolkat tomrum! I detta sorl av röster och individers såväl som kollektivets konvulsioner lägger poeten ett raster över samtidens människor - i alla fall där han befinner sig - och genom detta arbetsschema som hjälper till att strukturera det till synes hopplöst i att bringa ordning bland får läsaren ingå Som landskap i landskap. Som diffusa utsträckta fält någonstans
mellan jordskorpa, stäpp, äng, grusplan i regndisigt ljus, sten-
öken, regnskog, sandstrand, köpcenterparkering om natten.Ordet "imponerad" klingar falskt som omdöme. Jag finnar inget annat.