Poesi, dramatik, fiktion ? och kilskrift

Författaren Kristina Olsson har skrivit tre romaner, flera dramatiska verk och poesi. Hennes pjäser har framför allt spelats av Östgötateatern och av radioteatern. På senare år har hon nått läspubliken med tre romaner på rad.
På lördageftermiddagen var hon gäst på biblioteket i Västervik under poesidagen. Hon läste poesi för publiken men också avsnitt från sin senaste bok.
? Jag blev lite överraskad över att bli inbjuden till poesidag för poesi är ju inte det jag skriver mest. Men poesin är viktig för mig också, berättar hon.
Ännu har hon inte gett ut någon diktsamling men har publicerat dikter i tidskrifter. Hennes huvudsakliga skrivande är romaner, de tre som hittills getts ut och en fjärde som är på gång och kanske publiceras nästa år.

För Kristina Olsson började det med kilskrift. Som 20-åring kom hon till Köpenhamn och började läsa assyriologi på universitetet, en utbildning som nästan bara leder till forskning. Så efter några år lämnade hon studierna och flyttade till Linköping och började arbete på fabrik.
Men egentligen började det redan i barndomen hemma i Ankarsrum. Båda hennes föräldrar var lärare.
? Jag växte upp i en bokläsande familj. Sedan jag lärde mig läsa har jag läst böcker och jag läste tidigt vuxenböcker. Vi diskuterade också väldigt mycket hemma och det var tillåtet att ha olika åsikter, jag blev respekterad för det.
Uppväxten i Ankarsrum finns med glimtvis i hennes berättelser, bland annat i boken ?Alldeles röd? där en av huvudpersonerna har sitt hem i ett litet samhälle dit hon åker med tåget.

I Linköping blev Kristina Olsson fabriksarbetare och arbetade som fräsare på Saabs flygplansfabrik i tio år.
? Jag passade inte för det egentligen, jag hade ingen naturlig fallenhet för det.
Hon fick tre barn under de här åren. I mitten av 80-talet gick hon på en skrivarkurs på Lunnevads folkhögskola och efter det började hon skriva mer regelbundet. Deltidsjobb på fabriken gjorde det möjligt. Men redan på 70-talet hade hon gjort sitt första romanförsök.
Skrivandet tog fart på allvar med dramatik. En dramatikövning från kursen skickade hon till radioteatern och så småningom fick hon beställning på fem korta pjäser. Hon har också skrivit för Östgötateatern och en pjäs som satts upp av en privatteater i Stockholm. Arvoden för pjäser och ett par stipendier gjorde det möjligt för henne att fortsätta. Snart blev det romaner i stället.

Hon debuterade som romanförfattare med ?Tre små Rograr? för fyra år sedan, en ganska skruvad historia om en kvinna i fyrtioårsåldern som får trillingar med en man som inte vill kännas vid henne. Kvinnan orkar inte riktigt med när bekymren blir för stora och hjälpen för liten.
? Skelettet i den är en monolog som var tänkt som en enaktare på 45 minuter för en kvinna. I romanen har jag omarbetat och den rör sig på flera tidsplan.
? Grunden i den har jag från mina egna erfarenheter som ensam mor i många år. Även om den inte alls handlar om mig så vet jag hur jobbigt det kan vara, rädslan man bär på att falla igenom. Historien är egentligen inte så otrolig, den skulle kunna hända någon i den situationen.
Alla tre böckerna är mer eller mindre absurda historier mitt i vardagen.

Den andra boken ?Alldeles röd? utspelar sig på 70-talet i en fiktiv studentstad och handlar om två unga kvinnor i samma generation som författaren själv. När hon berättar om sitt liv är det en del detaljer som känns igen från den här boken.
? Visst har jag använt mig av mitt eget liv, men det jag skriver är fiktion, inga biografier. Jag har så dåligt kom ihåg men när jag satte igång att skriva mindes jag mycket mer än jag trodde av den tiden, berättar hon.
Bokens två huvudpersoner är Eva och Isabell, engagerade i vänsterrörelsen och boende i kollektiv. Eva sitter i växeln på en fabrik och Isabell arbetar som städare där. Båda dessa jobb har Kristina Olsson själv provat.
? Det har jag fortfarande men jag vet inte hur det ska ske. Då var jag tvärsäker men med åren har jag blivit mer och mer osäker. Vilka budskap ska man tro på? Jag sökte mig till vänsterrörelsen för att få en förklaring men nu efteråt tycker jag nästan att jag kom in i en sekt.
Ytterligare en bok kommer troligen nästa år, en bok som hon själv beskriver som ?en slags roman?, och hon hoppas kunna fortsätta som författare.

Poesi, dramatik, fiktion ? och kilskrift

Kristina Olsson berättar om sitt författarliv.