Personliga betraktelser

Lina Ekdahls röst hörs. I alla fall om den som läser vet hur hon oefterhärmligt reciterar sina dikter. Den något släpiga västkustdialekten tränger igenom också det skrivna ordet. Rytmen, vändningarna, upprepningarna; de skenbart enfaldiga frågorna. I tre tidigare diktsamlingar har Lina Ekdahl mutat in en säregen domän som poet. Tokroligt blir sådant som djupast sett är allvarligt i tillvaron. Litet fyrkantigt kan ärendet med dikterna beskrivas som rollspel. Vuxna frågar varandra, och allt tänkbart i närheten, om sådant som barnet fortfarande undrar. Genom att spela "dum" blir civilisationskritiken tydlig. I höstens dikter, Vad är det som skall utföras, fortsätter hon på den inslagna vägen:
&och vad
vad
är det som skall utföras
Knappast en oväsentlig fråga. Diktsamlingens titel läser jag som den ifrågasättande poetens fundering: Vad är meningen? Kanske orden "med allt" kan läggas till? Vad är meningen med allt? En existentiell vilsenhet, nutidsmänniskors irrande, blir tydlig, i dikten Kartan, till exempel:
Mina fingertoppar fladdrar över kartan
det är precis som om vissa platser har bytt plats
och vart skall jag åka
ingenstans
vad jag vet

Lina Ekdahls tilltal känns aldrig hätskt, uppfodrande, raljant. Enkelt berättar hon om än det ena, än det andra i vår bisarra värld. Åtskilligt förändras i livet, ett förblir dock, och det är människors osäkerhet. En tendens till manér gör sig påmind mot slutet av samlingen. Att skriva enkelt är inte alltid enkelt. Om Gunnar Björling, det enklas profet i Norden, skriver Ekdahl, och antyder i sammanhanget själv trångmålet: &Björling/poeten Gunnar Björling/han heter så/håll i dig/jag är hemskt rädd