Passionstoner i Sankt Petri

Wolfgang Amadeus Mozart var i alla fall nära att fylla 36 innan hans liv tog slut. Giovanni Battista Pergolesi hann bara bli 26 innan hans dagar var räknade. Det hände 1736 i ett napolitanskt kloster dit han hade tagit sin tillflykt. Utmattad, såväl psykiskt som kroppsligt, tog tuberkulosen över hans livsvilja.
Visst är det märkligt hur mycket somliga, på något dunkelt sätt utvalda, hinner skapa innan de flesta idag knappt har passerat högskolan. Nästan uteslutande händer detta inom tonvärlden.

Lika mycket som Mozart lyckades Pergolesi naturligtvis inte komponera, ens på långa vägar. Men hans namn lever alltjämt, inte minst tack vare beställningsverket "Stabat mater", som han blev klar med bara några dagar innan han dog. Detta passionsoratorium blev mars månads Lördagsmusik i Sankt Petri kyrka, alltså i förrgår. Det var andra året i följd, ett klokt beslut av Bo Ingelberg, Västerviks kyrkliga musikledare.
Förra året höll Bo Ingelberg helt själv i det instrumentella, genom kyrkans fina cembalo och kororgeln. Nu hade han breddat den delen med en stråkkvartett som förstärkte oratoriets lyriska ton. Alexandro Costici och Maria Gärding tog fiolstämmorna, Anette Danielsson spelade viola och Gunnar Andersson violoncell.

En noga utvald damkör med fem säkra sopraner och lika många och lika styva altar ingick också i ensemblen, förutom två solister, den klangfulla sopranen Marie Dimpker och alten Ann-Christine Wilund.
De två var kolleger och vänner på Operan i Stockholm innan Marie Dimpker för några år sedan valde att byta ut huvudstaden mot Tjust. Ann-Christine Wilund ställde glatt upp med sin sköna altstämma när Marie lockade till Västerviksbesök.

"Stabat mater dolorosa". Allt handlar om hur Jesu moder står där vid korset med krossat hjärta. Texten är hämtad ur en medeltida kyrkohymn, skriven över fyrahundra år innan Pergolesi tog tag i den. Bland annat Pergolesi, måste man nog skriva: han var på inget sätt ensam att nyttja dessa texter.
Kören och solisterna sjunger den latinska texten. I ett programblad kan publiken/församlingen följa med, genom en svensk översättning. Men den är ganska erbarmlig. Nu hade Bo Ingelberg hittat ett sätt att ändå göra innehållet mer begripligt levande! Fyra avbrott, ett slags mellanakter, med läsning av Bo Setterlind-texter inom samma ämne.

Detta ligger bortom standard vad gäller uppföranden av Pergolesis Stabat Mater. Först undrade jag också om lösningen var vettig, men ändrade snart åsikt. Kyrkoherden, Britt Alf, läste. Hon är ju också föredömligt klar som recitatör.
Stabat mater som tradition i fastetid? Gärna det - men det finns mycket annat som Bo Ingelberg kan fastna för i det gedigna arbete han bidrar med för kyrkomusiken i Västervik.