Palm avslutar Sverigeresan

Poeten Göran Palm försöker sig på experimentet att söka det där tredje alternativet, något bortom gott och ont, i Sverige en vintersaga, del 4. Vintern blir vår, som avslutar kvartetten resedagböcker på blankvers, som tagit på sig uppgiften att skildra tillståndet i riket.
Så kan en författare som Göran Palm, som i sin ungdom eldade på 68-generationen med sina friska debattböcker om till exempel Indoktrineringen i Sverige, numera framstå som gnetig.
Samlingarna, Sverige en vintersaga I-IV, är digra och nyanserade i sina diskussioner, på det där sättet som sällan något får vara idag utan att stämplas som jobbigt.

Landsortsbon Palm, sedan många år bosatt på Söder i Stockholm, beger sig ut på resa i landet. Från norr till söder. Det blir mycket tid utanför tullarna.
Och han skriver:
?&Vi som bor
här vet att stan, utöver salutorg,
teatrar, höghus, tunnlar, myller, larm
plus en mer lågmäld strand- och vattenprakt,
är rik på hemkvarter och bykrypin
och småtillhåll i brokig mängd, och det
är där vi bor, i var sin Stockholmsby.
När var jag sist på Sergels torg? I fjol.
Min småstad heter Söder och min by
på Söder heter Helgalunden&?

Så fortsätter Palm reflektera över villkoren för stadsbon, för landsortsbon, förr i tiden, i dag:
?&Den gröna vågen ut på landet har
sin motpol i den rödblå vågen in
till stan. Den gröna kallas flummig och
den rödblå realistisk, eftersom
vår språknämnd håller till i Stockholms stad.
Själv kan jag inte välja, så jag tar
mig ut på landet varje vår och drivs
av mörkret in till stan varenda höst.
Sju månader rödblå, fem är gröna.
Och jag har bytillgång på ömse håll&?
Resan med Göran Palm genom landet skänker ett alternativ till samhällsdebatten som ofta förs, till kulturdebatten, om den förs? Budskapet från söder till norr lyder: Allts tillvaro har minst tre sidor. Men om en insikt som denna ska slå igenom, vet jag inte om han törs tro.

Grundstämningen är pessimistisk även om underrubriken lyder: ?Vintern blir till vår?.