Palestinsk glaskonstnär först ut bakom VT-glasen

Så är det då igång, projektet som beskrevs i onsdagstidningen. Sex konstnärer ska ge sin syn på den nära omvärlden från Västerviks-Tidningens glasfasad vid Stora Torget. De får ungefär en vecka var men kan naturligtvis jobba vidare om lusten pockar.

Först ut.  Nisreen Sawalme börjar med att skissa på utsikten över Stora Torget, innan hon går vidare med målning på glas och trä och i akvarell. Foto: MATILDA AHL

Först ut. Nisreen Sawalme börjar med att skissa på utsikten över Stora Torget, innan hon går vidare med målning på glas och trä och i akvarell. Foto: MATILDA AHL

Foto:

Kultur och Nöje2005-12-29 00:25
Först ut, eller rättare sagt uppe, är Nisreen Sawalme, den mest udda av dem alla. Hon flyttade till Västervik i februari. Alla som såg Sommarsalongen i Bryggaren kunde bekanta sig med hennes konst, allra mest hennes laddade målningar på glas. Men hon kan annat också.
På min fråga hur hon tänker gå fram i VT-projektet nämner hon att det troligen blir tre arbeten. En målning på glas, en på trä samt en akvarell Plus en rad skisser väl, lägger jag till på min fråga och då nickar hon. Den delen kommer hon säkert att dela med de andra fem när det blir dags för utställningen på Storgatan 31.
Att det särskilt är byggnaderna runt Stora Torget som tänder henne, det märker jag snabbt. SEB-huset med sina rundbågade fönster påminner starkt om liknande byggen i en av hennes hemstäder, Ramallah.

Vem är hon då, Nisreen Sawalme? Och hur kommer det sig att det blev Västervik. Att hon kommer från ett härjat land, det förstår man redan innan frågan hinner fram.
Nisreen är född i Jordaniens huvudstad, Amman, men mest uppvuxen i Damaskus. Hennes far var general inom PLO, den palestinska frihetsrörelsen med egen stat som mål.
Att få utbilda sig till konstnär var tidigt hennes mål. Men en sådan utbildning hade ingen som helst status, vare sig i Syrien, på Västbanken eller i Tunisien där familjen även tillfälligt höll till. Så det blev Damaskus Universitet istället, med huvudämnet engelsk litteratur.
Men så fick hon kontakt med en privat konstskola i Syrien som verkligen ville hjälpa henne på traven. Och då tog hennes utveckling fart.

Som så många palestinier med framtidsidéer blev hennes politiska situation så svår att hon fick fly. Av alla ställen hamnade hon i Hässleholm. Där träffade hon Nashat, från Bagdad och lika flyktstämplad som hon. De blev kära och gifte sig. I dag bor båda i Västervik. Nisrens son, Dia, har hunnit till andra klassen i Lidhemsskolan.
Han talar perfekt svenska, säger Nisreen, och själv är hon på väg dit. SFI-stadiet (svenska för invandrare) har hon passerat. I juni startar nästa kurs, Svenska 2.

Att vara kvinnlig konstnär i Palestina ger inget gott rykte. Därför fick Nisreen en idé för fem år sedan. Hon tog med sig en hel bunt arbeten av palestinska kvinnor och ordnade till en mycket lyckad utställning i Paris. Stödorganisationen Palestina-Frankrike hjälpte till.
Jag vet att Nisreen har liknande planer här, men dessa får vi återkomma till när det här aktuella uppdraget är över.
Västervik trivs hon i. Folk är visserligen mer blyga än på Västbanken, tycker Nisreen. Där är ett hej mellan obekanta alldeles naturligt. Och snabbt blir man "välkommen hem!" Här tar det tid innan man kommer så långt.
UTSIKT ÖVER STORA TORGET
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!