Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag lyckats få ut min jättelika shoppingvagn från den oändliga raden och går mot entrén märker jag att jag omedvetet ökat farten en aning, för att komma före dem som skramlar med sin shoppingvagn precis bakom mig. Och nästa därefter, och nästa, och nästa... För vi är ganska många som valt att besöka köptemplet i stället för församlingskyrkan den här söndagförmiddagen. Shoppingvagnsrallyt i Ullared är igång. Ändå är det ingen riktig trängsel, när vi väl kommer in. Visst är det köbildning i rulltrappan ner till vuxenleksakerna (hemelektronikavdelningen), men vi tar oss fram utan besvär. Första halvtimmen ungefär. Sedan förtätas folksamlingen allt mer och snart känns det klaustrofobiskt och jag måste ut. Då har det gått två timmar, och det räcker gott. Sällan har det varit så skönt att komma ut i den kalla oktoberluften som då. Normalt sett är jag ingen storkonsument utan värjer mig snarare för shopping som förströelse. Och vi har många gånger passerat Ullared utan att stanna till vid Det Stora Varuhuset, eftersom jag har större delen av min släkt här i mellersta Halland. Men sedan vi flyttat till hus på landet i våras har vårt behov av prylar ökat. I augusti rekade vi lite, stannade till och gick in för att kolla läget. Och kom ut med flera bra-att-ha-prylar. Som plastburkar till matförvaring, tvål, strumpor, utomhustajmer och cykelpump. Vi sparade i minnet hur vi skulle hitta inne i butiken. Därför var vi väl förberedda inför återbesöket, och hade gjort en shoppinglista som vi följde utan avvikelser: Kupévärmare till bilen. Sticksåg. Skruvdragare. Tätningslister till fönster och ytterdörr. Vintergardiner, tillräckligt stora för att dra för våra stora vardagsrumsfönster och utestänga vinterkylan. Trådlösa hörlurar. Raggsockar. Visst handlade vi lite som inte stod på listan också: diskmedel, tandkräm, bakplåtspapper och ett rosa gummifodral till min iphone. Men det var aldrig tal om att strosa runt och se vad vad vi skulle kunna tänkas vilja ha i det stora utbudet. Det gör man inte en söndagförmiddag i oktober. Om man inte gillar att hela tiden köra in i andras kundvagnar, lyssna på barn som som skriker och tjoar, folk som säger "var är du nu?" i sin mobiltelefon, en allt ökande frenesi i atmosfären, män och kvinnor med stirrande blick som letar efter varandra, och jättelika köer till provrummen. Nästan allt det jag föreställde mig om shoppinggettot när det är som värst stämde. Min moster som bor i Ullared berättade för oss att oktober och november är de värsta månaderna, med de allra flesta besöken. Och en lördag strax innan vi var där hade jag läst om att man då haft högst rekordförsäljning någonsin. Så vad skulle vi där att göra? Hem kom vi med fynd i bagaget och en ganska påtaglig köplycka, det ska inte förnekas. Men någon riktig shoppaholic kommer jag aldrig att bli, det känner jag.
