Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jultomten. Vi började prata om honom vid fikabordet för några dar sen.En kollega har nämligen ingen aning om det dyker upp nån tomte i år. Hon och familjen har valt att fira jul hemma för en gångs skull och den gamla trogna tomten bor nog alldeles för långt bort.Hur får man egentligen tag på en tomte så här några veckor före jul?Tomten som bor i Moratrakten verkar inte ha tid. Moratomten ska nämligen gifta sig med sin Tomtemor i början av december. (Det är faktiskt sant!) Lite dålig timing kan man tycka så här före jul. Smekmånaden sträcker sig ju en bit in i januari...Sen har vi ju Tomten i Rovaniemi i norra Finland. När jag var där fick barnen fotografera sig tillsammans med skådespelare i tomtedräkt, så Rovaniemitomten har säkert ett par människovikarier att skicka ut.Kolmårdstomten tar emot i hemmet ända fram till "dan före dan". Han lär vara trött på självaste "dan"...Sen har vi ju självaste Västervikstomten... Som brukar ha fullt upp. Men man vet ju aldrig. Han har ju nära...I värsta fall får kollegan övertala nån granne och hoppas att ingen misstänker nåt.Min barndomskompis Anders misstänkte nåt. Hans tomte hade samma sorts ögonskugga och mascara som min mamma brukade använda och rösten lät tydligen också som min mammas. Dessutom hängde tomtens (?) vita militärrock i Anders förråd.Anders misstänkte helt klart att min mamma var hans jultomte.Jag tror att Anders funderade på hur han skulle kunna avslöja sin tomte. Vågade han rycka tomten i skägget? Vågade han se om skägget satt fast?Jag tror att Anders ville att jag skulle hjälpa honom att avslöja mamma, men jag gick inte på det. Min tomte hade ju också en vit rock, men min tomte var ju absolut ingen kvinna.Nyss pratade jag med kollegans son om jultomten. Jag berättade att jag faktiskt hade träffat självaste jultomten. Förra julen. Men kollegans son blev inte alls imponerad. Han hade ju också träffat tomten. Det var väl inget speciellt med det. "Tomten kommer ju till alla."
