Jag tror att vi har missuppfattat ordet bekräftelse. Bekräftelse är fantastiskt och i många avseenden viktigt. Men av någon för mig outgrundlig anledning verkar folk i allmänhet tro att bekräftelse betyder positiva kommentarer om utseendet, inte glada tillrop om att man gör bra ifrån sig på jobbet eller att man är en bra kompis.
Instagram svämmar över av den här typen av ytlig bekräftelse. Jag förstår att det kan vara knepigt att göra sina goda egenskaper rättvisa i en bild med Amaro-filter, men i ärlighetens namn börjar jag bli lite trött på alla snett ovanifrån tagna selfies där personen på bilden ler med ögonen. Lägg till en allmän hashtag i stil med #beautiful och kommentarerna bara strömmar dit. Jag förstår behovet såklart, vad ska vi annars förvänta oss när små flickor lär sig att det är viktigt att vara fin, men jag är trött på det.
Mitt eget instagramkonto innehåller mest bilder på mina växter. Christoffer, min nyhetschef, har gjort det till sin sak att håna mina växtbilder med kommentaren "Den kommer aldrig att överleva" under varenda bild. Jag måste väl ändå erkänna att jag tagit min beskärda del av snygga selfies och blivit glad av kommentarer om att jag är fin, men det där har mattats av betydligt. Behovet av ytliga komplimanger från människor jag inte känner har bytts ut mot behovet att få beröm när jag lyckats förvandla en liten kärna till en vacker avokadoplanta. Mina självporträtt är mycket mer ärliga och i vissa fall osmickrande nu än de var förr, men som tur är omger jag mig med människor som förstår att jag inte är ute efter tröst om jag lägger upp en bild på mig själv med beskrivningen tjock. Jag är ju tjock, det vore märkligt av dem att skriva något annat.
Jag minns omklädningsrummen i högstadiet och hur de där tröstande komplimangerna flög omkring som bananflugor. Minsta lilla nyp i lårfettet skulle motsägas med att man inte alls var tjock utan fin. Trettonåriga tjejer vet mycket väl att tjockisar inte kan vara fina, det lärde vi oss långt innan högstadiet. Jag undrar vad som hade hänt om någon en endast gång sagt "ja du är lite tjock och det är helt okej". Kanske hade jag sett lite fler snett nerifrån tagna helkroppsbilder med magfett och lår som går ihop i mitt instagramflöde.
Sist jag kallade mig själv för tjock i en krönika fick jag ett telefonsamtal av en äldre man som på ett tröstande vis förklarade att jag är kurvig, inte tjock. Jag hoppas verkligen att jag slipper det den här gången.