På besök i kylslaget Lappland

Den engelska författarinnan Jenny Diski skriver att hon reser när längtan efter att vara en främling växer sig för stark, när hon vill höra ekot i sitt huvud och vara ensam, gärna så långt hemifrån som möjligt. I Den motvillige resenären söker hon främlingsskapet på tre platser, Lappland, Nya Zeeland och Somerset.

När Diski berättar för redaktören att hon vill tillbringa några dagar i mörker, någonstans långt norrut där hon kan sitta och ruva i månskenet mitt på dagen, sänder han henne till det svenska Lappland. Där kan hon begrunda och skriva om "missmodiga, ensamma och skymningslösa saker".

Men Diski upptäcker snart att den lappländska vinternatten är åtskilliga nyanser ljusare än vad den är mörk. Och någon ensamhet blir det inte tal om med en fotograf i ständigt släptåg. Även stillheten störs när Diski ställs inför det fullspäckade schema som de samiska värdarna planerat.
Det blir inte alltid som man tänkt sig och Diski lyckas aldrig avskärma sig från sina medmänniskor, ekot i huvudet infinner sig inte och författarinnan blir snuvad på den efterlängtade ensamheten. Därtill upptäcker Diski att den lappländska vinternatten kan vara fruktansvärt kylslagen.

Det här är en annorlunda reseskildring som bjuder på både eftertanke och en stor portion humor.
- Det är en bok om att sitta stilla likväl som att resa, skriver Diski.
Och resan är lika mycket en resa i sinnet som i rummet. Ibland anas en onödig distans till de platser och människor som vi möter på boksidorna. Men med de många skarpa formuleringarna, präglade av intelligent lekfullhet, är "Den motvillige resenären" en fröjd att läsa - vare sig du planerar att spendera semestern i hängmattan eller på resande fot i fjärran land.

På besök i kylslaget Lappland

Egentligen hade hon nog helst velat sitta hemma, Jenny Diski. Det är kanske därifrån motvilligheten härrör - resandet som ett nödvändigt ont, något som man måste företa sig för att slutligen komma hem.