- Jag är förvånad. Precis som många andra trodde jag att det här är ett pris där det gäller att sälja så mycket som möjligt, säger Carl-Henning Wijkmark.
Efter allt tal om att Augustpriset bara går till kommersiella författare som ska frälsa julhandeln måste nästan årets tre vinnare ses som en markering. Tre grånande segrare, samtliga män, får säkerligen en och annan bokhandlare att ta sig för pannan. Att den skönlitterära vinnaren därtill skrivit om en bok om människor som ligger på det yttersta gör knappast saken bättre.
- Jag trodde inte att mitt ämne skulle betraktas som attraktivt hos juryn. Men många läsare har funnit att det finns uppmuntran i min bok, en galghumoristisk stämning, säger kvällens store vinnare efter galans slut.
Carl-Henning Wijkmark, född 1934, slog igenom med debuten "Jägarna på Karinhall" 1972, han har skrivit sex romaner och är även känd som essäist. Hans prosa är klar och kärv, han slösar inte med orden. "Stundande natten" skrev han efter en egen sjukdomsperiod.
- Den gjorde att det här ämnet kom mig nära. Jag har också haft många vänner som fått uppleva döden fullt ut.
"Stundande natten" är en till omfånget tunn roman om fyra människor som möts i en sjukhussal strax före döden, framför "den svarta dörren". Det är inte en humoristisk bok, men en roman skriven med gott humör - huvudpersonen Hasse är en fighter som inte tänker lämna jordelivet utan strid. Carl-Henning Wijkmark skrev romanen som en del i en befrielseprocess.
- Att skriva den gav mig en möjlighet att gå vidare i livet. Men nu är det färdigdött, nästa bok ska bli mer lekfull!
Vinnaren i fackboksklassen blev Bengt Jangfeldts"Med livet som insats", den första riktiga biografin över poeten Majakovskij - ursprungligen den ryska revolutionens främste förespråkare som vid 36 års ålder tog sitt liv efter att ha sett hur Sovjetsamhället utvecklat sig. Det var Jangfeldts andra vinst, han fick fackpriset även 1998.
- Majakovskij var urtypen för den romantiska poeten, upprorisk mot samhället, borgerligheten och etablissemanget. Jag tycker att han är ständigt aktuell, säger Bengt Jangfeldt.
Varför är du den första som skriver en biografi över honom?
- I Sovjet gick det inte, han var för mycket av ett monument och det fanns så många i hans omgivning som inte fick nämnas. Och i väst var det ingen som var tillräckligt intresserad tidigare.
Sven Nordqvist är mest känd som skaparen av Pettson och Findus, men när han slutligen fick ta emot priset i barn- och ungdomsklassen var det inte för en bok om gubben och katten. "Var är min syster?" handlar om en bror som letar efter sin storasyster, illustrerad med en enda sammanhängande bild.
- Jag tror jag vann för att boken är så iögonfallande - bilderna är ovanliga, de är väldigt detaljerade och samtidigt både realistiska och fantasifulla.
Du har ju varit folkkär länge, men aldrig fått Augustpriset. Varför?
- Det är ju inte författaren som får priset egentligen, utan en särskild bok, och kanske har jruyn tyckt att mina "Pettson"-böcker varit svåra att urskilja som enskilda titlar, säger Sven Nordqvist.
Årets Augustgala var den 19:e i ordningen, och leddes av tv-profilerna Christoffer Barnekow och Niklas Källner.