Överjordiskt bra om ett uppdrag
I pressmaterialet står det att Harry Mulisch är ett av de namn som återkommer i diskussionerna om Nobelpriset i litteratur. Det är inte bara för att jag vill kunna säga "jo, men Harry Mulisch, jo han är genial sa jag förresten att jag läste honom för flera år sedan?" som jag sällar mig till hyllningskören och skulle applådera en sådan utmärkelse. Nej, det här ÄR stor litteratur.
Det är faktiskt så stort att jag har svårt att finna ord att beskriva den här boken.
Redan i prologen har jag i alla fall bestämt mig för att det här är något extra. Här samtalar överjordiska makter om hur ett uppdrag ska utföras och om hur den rätta agenten ska vaskas fram. Det är faktiskt ett finlir utan dess like och jag är fascinerad av hur Harry Mulisch kombinerar relativt nya vetenskapliga rön med kulturhistoria som går tusentals år tillbaka.
Det ska sägas att berättelsen vilar på en gedigen grund av kulturhistoria, men också politik, matematik, astronomi, arkitektur och lingvistik.
På ytan handlar det om astronomen Max, språkvetaren Onno och musikern Ada. Deras liv vävs in i varandras för att fullborda ett viktigt uppdrag. Såföder Ada sonen Quinten vem som är fadern är oklart, åtminstone för de inblandade. Tillsammans ändrar de historiens lopp och allt det som de är med om har en högre mening.
Det går förstås att läsa Upptäckten av himlen som en kärlekshistoria med tragiska drag, som en äventyrsroman eller som ett religiöst inlägg. Allting ryms under himlen och nog finns det drag av idéroman.
Under läsningen har jag faktiskt inte riktigt varit säker på vad boken handlar om. Men det är en stor del av tjusningen att boken är lite av ett pussel som då och då bjuder aha-upplevelser om hur allting hänger samman. Fast inte någonstans förrän ett par hundra sidor från slutet började jag ana hur det verkligen förhåller sig. Trots att de överjordiska väsendena kommenterar händelseförloppet under gång avslöjas inte mer än nödvändigt om vilket det himmelska uppdraget är.
Mer kan inte heller jag säga utan att avslöja för mycket, för det här är en bok som var och en måste upptäcka själv.
Det är med enorm tillfredsställelse som jag lägger boken åt sidan. För allting är fullbordat och inga lösa trådar har lämnats.
Så jobbar vi med nyheter