Orson Welles hemliga spanska liv

Orson Welles bodde i Spanien i ungefär tio år av sitt liv, ligger begravd i en brunn på en bakgård i den lilla staden Ronda och var en hängiven anhängare av tjurfäktning. Visste du inte det? Ingen annan heller. Den spanska delen av mästerregissörens liv är mystiskt bortglömd.
Regissören Kristian Petri, som spenderat mycket tid i Spanien det senaste decenniet, fick via sitt intresse för tjurfäktning höra talas om Welles hemliga liv, och började forska i det. Sju år senare är dokumentären "Brunnen" klar, som ger en delvis ny bild av "Citizen Kane"-regissören.

"Brunnen" beskrivs som en slags road-movie genom Spanien, som inte utger sig för att vara en biografi, utan mer en film om Welles förhållande till Spanien. Det är en bra beskrivning. Det finns många, kanske lite för många, scener där en bil ackompanjerad av Petris berättarröst sakta rör sig över det spanska landskapet, på väg mot en intervju eller en plats som var viktig för Orson Welles.
Filmen innehåller många intressanta samtal med människor som jobbat med eller stått regissören nära. Beskrivningarna av Welles ger en bild av en komplicerad människa, som på många sätt var perfektionist men samtidigt nonchalant. Mycket handlar också om mat, han var en frossare som mer eller mindre åt ihjäl sig och kunde strunta i en filminspelning för att äta paella hela dagen.

Det mest fascinerande med "Brunnen" är de 60 timmar filmmaterial som Petri kommit över. Mycket är filmat av Welles själv med handkamera, och skildrar spanskt folkliv och otaliga tjurfäktningar. Men här finns också tidigare okända snuttar ur den oavslutade filmatiseringen av Cervantes "Don Quijote".
Ger då "Brunnen" en bättre bild av Orson Welles? Jag tycker att den lyckas delvis. Vem Orson Welles egentligen var verkar vara en olöslig gåta som inte ens hans närmaste medarbetare kan ge svar på. Men filmen lyckas helt klart med uppsåtet att bredda bilden av en komplex människa, och Wellesforskare torde jubla över Petris insats.
Dock tycker jag att "Brunnens" 104 minuter är några för många, ibland sjunker tempot och filmens fokus försvinner. Kristian Petri jobbar just nu med att klippa ned den till 55 minuter, för sändning nästa år i SVT som ett "K Special". Det tror jag dock är för kort. Kanske hade den ultimata längden legat någonstans mitt emellan.