Operasång i Sankt Petri kyrka

Det är inte första  gången jag skriver så här. Men tvekar fortsätta, det gör jag inte. Västerviks Församling har något unikt – en kantor med sopranröst på operahöjd!

Kultur och Nöje2014-09-15 00:11
Lördagsmusik
Det är inte första  gången jag skriver så här. Men tvekar fortsätta, det gör jag inte. Västerviks Församling har något unikt – en kantor med sopranröst på operahöjd!
Sara Andersson är namnet, och på lördagseftermiddagen gav hon en konsert i Sankt Petri kyrka. Tillsammans med en erfaren, suverän pianist gjorde hon det. Hans namn är Mats Jansson. Att han inte tidigare spelat i Västervik är mest en slump. Förutom i hans vardagliga hemort, Norrköping, har åtskilliga delar i världen lärt känna honom.
Först åter till Sara. Det handlar inte bara om hennes friska, levande sopranröst.  
Inlevelsen och förmågan att förmedla sångernas innehåll  är lika angeläget  inom operakonsten.
Så vad gjorde vi som satt där i kyrkan?
Njöt och tackade med varmhjärtade applåder.  Applåderna gick lika starkt till pianisten Mats Jansson. Att nå upp till den styrka och sinnlighet han bjuder på har varit en lång väg.  
Tiden som elev hos en av vårt lands främsta pianister, Hans Leygraf (i Tyskland) är ett toppexempel.
Mats och Sara har samarbetat  då och då i flera år. Det märktes. Ett så uppenbart förtroende solist-ackompanjatör är en kvalitetsnyckel. 
Programmet då? Det både började och avrundades med  finstämda och utmanande  toner av Richard Strauss.  Men u tan att vi ens  behövde be om det bjöd Sara och Mats på ett vackert, vilsamt extranummer: ”Aftonstämning” av August Körling.
Bland mycket annat fick vi höra fyra ballader av Ture Rangström, två ytterst olika operaarior – båda med hjälten Romeo som centrum – av Charles Gounoud respektive Vincenzo Bellini.  Krävande var de också, för solisten Sara. Därför fick hon en paus och vi en solostund med  Mats Janssons pianokonst. Hans val var tre ”Intermezzon” av Johannes Brahms, just från tiden i hans kompositionsliv då han vände åter till sitt huvudspår,  pianoverk. Tekniskt är de långt ifrån lätta. Men  Mats spelade upp dem med en stilig bekymmerslöshet.
Konserten, den första i hela höstens ”Lördagsmusik” i Sankt Petri, hade självfallet även inslag av  kyrkotoner.  Tre av Antonin Dvoraks ”Bibliska sånger” samt gemensam psalmsång i  Britt Alfs stilla andakt.  
Nästa ”Lördagsmusik” kommer om två veckor med ”African Madonna”, ett samarrangemang med ungdomar härifrån och hela Linköpings stift.
Rune Engelbrektson

Sara Andersson är namnet, och på lördagseftermiddagen gav hon en konsert i Sankt Petri kyrka. Tillsammans med en erfaren, suverän pianist gjorde hon det. Hans namn är Mats Jansson. Att han inte tidigare spelat i Västervik är mest en slump. Förutom i hans vardagliga hemort, Norrköping, har åtskilliga delar i världen lärt känna honom.

Först åter till Sara. Det handlar inte bara om hennes friska, levande sopranröst.  Inlevelsen och förmågan att förmedla sångernas innehåll  är lika angeläget  inom operakonsten.Så vad gjorde vi som satt där i kyrkan?Njöt och tackade med varmhjärtade applåder.  Applåderna gick lika starkt till pianisten Mats Jansson. Att nå upp till den styrka och sinnlighet han bjuder på har varit en lång väg.  
Tiden som elev hos en av vårt lands främsta pianister, Hans Leygraf (i Tyskland) är ett toppexempel.Mats och Sara har samarbetat  då och då i flera år. Det märktes. Ett så uppenbart förtroende solist-ackompanjatör är en kvalitetsnyckel. Programmet då? Det både började och avrundades med  finstämda och utmanande  toner av Richard Strauss.  Men u tan att vi ens  behövde be om det bjöd Sara och Mats på ett vackert, vilsamt extranummer: ”Aftonstämning” av August Körling.
Bland mycket annat fick vi höra fyra ballader av Ture Rangström, två ytterst olika operaarior – båda med hjälten Romeo som centrum – av Charles Gounoud respektive Vincenzo Bellini.  Krävande var de också, för solisten Sara. Därför fick hon en paus och vi en solostund med  Mats Janssons pianokonst. Hans val var tre ”Intermezzon” av Johannes Brahms, just från tiden i hans kompositionsliv då han vände åter till sitt huvudspår,  pianoverk. Tekniskt är de långt ifrån lätta. Men  Mats spelade upp dem med en stilig bekymmerslöshet.
Konserten, den första i hela höstens ”Lördagsmusik” i Sankt Petri, hade självfallet även inslag av  kyrkotoner.  Tre av Antonin Dvoraks ”Bibliska sånger” samt gemensam psalmsång i  Britt Alfs stilla andakt.  Nästa ”Lördagsmusik” kommer om två veckor med ”African Madonna”, ett samarrangemang med ungdomar härifrån och hela Linköpings stift.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!