Opera i operativ slottsmiljö

Mycket måste slipas fram för att samarbetet solist-ackompanjatör ska fungera. Det är det som Amelie Fleetwood och Bo Johansson här är i färd med, inför söndagskonserten på Gränsö.

Mycket måste slipas fram för att samarbetet solist-ackompanjatör ska fungera. Det är det som Amelie Fleetwood och Bo Johansson här är i färd med, inför söndagskonserten på Gränsö.

Foto: Rune Engelbrektsson

Kultur och Nöje2009-06-08 00:08
Konserten på Gränsö slott på söndagseftermiddagen blev ett slags förhandsinvigning av allt som nu händer omkring slottet under samlingsrubriken "Spa, Hotell och Besökscentrum". Att då engagera en av traktens egna artister, operasopranen Amelie Fleetwood, var lyckat.Hon är inte bara en hög sopran, hon är högklassig. När hon då får framträda i en miljö som slottets festvåning märks det direkt att hon trivs. Och det påverkar sången. Med sig som ackompanjatör hade hon pianisten Bo Johansson. Han är både ung och erfaren, inte minst från sina år på Folkoperan i Stockholm. Vad som gör honom till en av många så efterlängtad medspelare är inte bara hans tekniska spänst. Ännu mer handlar det om följsamhet. Han är superobservant.Tillsammans med Amelie Fleetwood är just den förmågan extra viktig. I hennes profession lever även det spontana. En mindre vaken pianist kan då lätt råka ut för dikeskörning.Nu blev det en klar framgång, i en festvåning fullsatt av musiklystna. Och programmet en skön blandning av operaarior, folkvisor (sjungna i fristämd operaton), ballader med mera mer mera.Somligt välkänt som Vilja-arian ur Glada Änkan och Suzannas aria ur Figaros bröllop. Suzanna-tonerna fick oss nästan att känna att det var här, i naturen kring slottet som hennes bröllopsgäster närmade sig. Ett par omgångar ren pianomusik bidrog Bo Johansson med, för att sopranen skulle få vila rösten. Ett exempel får bli Peterson-Bergers "Sommarsång" som Bo lät växa upp till en mycket personlig tolkning.Bland allt det vackra som Amelie Fleetwood sjöng vill jag nämna folkvisan "Uti vår hage", byggd på det finurliga pianoarrangemang som Gunnar Hahn skrev för 50 år sedan - minns du honom från tiden då det var radio som gällde?!Vidare Gunnar Wennerbergs "Här är gudagott att vara" och ett par tonsättningar av Kjell Fleetwood, Amelies farbror. Pär Lagerkvists dikt "Det är vackrast när det skymmer" har många satt musik till. Vad som skiljer Fleetwoods mot de flesta andras är hans spörjande ton, liksom oviss om ordens sanning. Även Wennerberg är förresten en släkting, Amelies farfars morfar. Undra på att hon blivit så genommusikalisk!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!