Fördomar
När jag nu ändå är ute på vägarna nästan dagligen så brukar jag roa mig med att försöka förstå det psykologiska beteendet i trafiken.
Sedan jag, för så där femton år sedan, fick mitt körkort indraget i tre månader på grund av grov vårdslöshet i trafik har jag all förståelse i världen för den som begår misstag i trafiken.
Det är ett ögonblicks verk att ställa till det för sig själv och andra. En liten felbedömning eller någon sekunds ouppmärksamhet räcker. Att börja vifta med knuten näve eller ens svära högt för mig själv när någon medtrafikant begår misstag hör därför inte till mina vanor.
Men häromdagen blev ett undantag. Jag skulle åka till Linköping och hade barnbarnet Samuel och hans kompis som passagerare.
Strax före Överum kom vi ifatt en lastbil med släp. Vi hade inte så bråttom så jag tänkte att: "Ges det omkörningsmöjlighet så är det ju bra, annars kan vi ligga här bakom."
För förare av lastbilar har jag en särskild förståelse och också lite kunskap om hur deras fordon fungerar. Detta är sviterna efter en resa med lastbil från Västervik till Makedonien i slutet av 90-talet. Jag lärde mig bland annat att en lastbil måste ha bra fart utför för att orka uppför.
Ganska snart märkte jag att lastbilen framför oss inte följde dessa givna regler, han bromsade i alla utförsbackar. Jag fick förklaringen när jag fick se att det låg en vanlig bil framför lastbilen. Denna förare hade bestämt att inte bara följa hastighetsbegränsningarna, utan att hålla sig strax under. Enda gången som farten ökade var när det fanns en möjlighet till omkörning.
Jag fick mycket tid att fundera över hur denna bilförare var funtad. Kunde det vara en person som inget hade att säga till om någon annanstans, men som nu fått en chans att utöva makt över en hel lastbil plus den allt längre bilkö som bildades bakom oss.
Eller kunde det vara så illa att backspeglar saknades i fordonet. Jag kom på mig med att fördomsfullt undra om det möjligen kunde vara "en gubbe i keps" som satt bakom ratten.
Vid den enda omkörningsfilen mellan Överum och Linköping kunde jag köra om lastbilen och ganska snart också den framförliggande personbilen.
" Titta nu pojkar vem som kör den där bilen" bad jag barnbarnet med kompis. "Säkert är det en gubbe i keps"
Jag fick besked. "Nej, mormor det är en tant i hatt".