Om trasiga människors längtan

Det börjar som ett skimmer och sedan går det alltmer över i övertygelse. Invånarna i det lilla Featherstone vet att Francie har återvänt. Hon försvann spårlöst, men nu är hon äntligen tillbaka.

Kirsty Gunn skildrar en samling trasiga människor vars öden vävs samman. Det är Ray som älskade Francie och fortfarande gör det så mycket att han bokstavligen går över gränsen. Det är den gamle mannen Sonny som sköter den trädgård hans syster anlade och umgås med sin hund. Det är klanen Carmicheal som verkar vara de enda i byn som står med båda fötterna på jorden. Prästen Harland som inte älskar sin fru Kate. Kate som inte kan få barn och inte kan förstå varför hon är oälskad. Mary Susan som vill bli modell och Margaret som i sin längtan efter kärlek drivs till att ha sex med okända män.
Askungedrömmar är en historia om längtan där alla personernas samlade längtan kanaliseras genom Francie. Efter att den unga flickan inte hörts av på så många år har nu flera av byborna skymtat henne och all deras längtan driver dem mot ett fruktansvärt klimax.
Gestalten Francie förvrider synen på dem och förstärker deras olycka. Den enda som är klarsynt är Sonny på gränsen till demens som plötsligt får ett profetiskt drag.
Om Francie verkligen befinner sig i Featherstone vill jag låta vara osagt byborna verkar inte heller på det klara med hur det förhåller sig.
Stämningen i boken är drömsk och stundom rent magisk och berättarstilen är fragmentarisk och hoppar mellan de olika personerna. Samtidigt som berättelsen är undflyende är den sylvass och smärtsam.