Om sorgen efter döden

Även om ens föräldrar blivit riktigt gamla kan döden ändå komma som en överraskning. Eller är det snarare så att man aldrig kan bli riktigt förberedd för den hur väntad den än är.
Den norske prästen och författaren har skrivit en bok om detta, om hur det kan kännas för den som har gamla föräldrar som avlider. Det handlar framför allt om sorgen, om hur det kan kännas att ofta ganska snabbt bli föräldralös när man själv är i medelåldern eller ännu äldre. Att plötsligt bli den äldsta generationen själv. Det väcker mycket tankar, ofta om den egna identiteten.

Att tala om döden är vi oftast inte så bra på. "När både den sjuke och de närmaste tänker mycket på döden men inte klarar av att tala om den blir det ofta något konstigt och oförlöst när de träffas." skriver författaren och förordar en öppenhet inför döden, även om det innebär sorg och förtvivlan.
Han tar också upp att många vuxna barn inte egentligen känner sina föräldrars historia och att undran om detta förstärks när föräldern går bort.
Han skriver också om hur man kan hantera de relationer till familjemedlemmar som uppstår i skilsmässofamiljer, till exempel om föräldern har barn i tidigare äktenskap men som man haft mindre kontakt med och som kanske nu inte räknas in i familjen längre. Andra problem, som inte är ovanliga, är oenighet hos de efterlevande om arvet. Här finns kloka tankar om det mesta.