Förra lördagen beskrev Östgöta Medias kulturredaktör Åsa Christoffersson hur hon, i vår kaotiska samtid, saknar författaren Astrid Lindgren. ”Det räcker inte att se Astrid Lindgren på 20-kronorssedlarna. Hon skulle behövas i dag. Astrid, kom hit och kloka till världen!”, vädjade hon.
Vidare beskrev hon hur hon själv – och säkert många med henne – satte glöggen i halsen när Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson nyligen i en intervju i Expressen angav just Astrid Lindgren som en inspirationskälla.
Humanisten Astrid Lindgren, hon som genomlevde två världskrig och som var allt annat än nationalist!
Jimmie Åkesson – läs hennes krigsdagböcker vet jag. Och när du ändå är i gång, läs även Jens Andersens fina biografi över Astrid Lindgren, ”Denna dagen, ett liv”. Jag skulle vilja fortsätta på det inslagna spåret och passa på att ge Jimmie Åkesson och hans partikamrater ytterligare ett lästips. För all del, det är ett lästips till alla. Tidigt i höstas släpptes Västerviksbördiga Ola Larsmos senaste roman ”Swede Hollow”. Wow!, säger jag efter att äntligen ha tagit mig tid att läsa den.
Han träffar så rätt i tiden, Larsmo, med sin bok.
Boken handlar om en grupp svenska amerikaimmigranter som åtminstone inte jag hört berättas så mycket om tidigare.
Det här är inte berättelsen om Karl-Oskar och Kristina från bondelandet Småland som köper loss en jordlott och med knog, slit och muskelkraft bygger sig ett liv i det nya landet. Det här är en berättelse (eller egentligen flera parallella berättelser) om en grupp arbetare och arbetarfamiljer från olika håll i Sverige som av olika anledningar – av nöden tvungna, eller på chans för att få ett bättre liv – lämnar hemlandet.
Bland annat träffar vi familjen Klar, pappa Gustav till yrket skomakare, mamma Anna och barnen Ellen, Elisabeth och Carl. Och den unga ensamstående Inga.
I en obekant ny värld dras förstås de nyanlända svenskarna till varandra.
Familjen Klar och de andra fiktiva karaktärerna i boken illustrerar exempel på dem som i verkliga livet råkade hamna i St Paul, Minnesota, i en dalgång invid en smutsig flod. Ett slumområde, kallat Swede Hollow. I översättning: Svenska Dalen, eller Svenskhålan om man så vill.
Här bodde de, de obemedlade svenskarna, i dragiga skjul till hus. Hygienen var under all kritik och sjukdomar spreds då kadaver och avträde dumpades i floden. De hade rykte om sig att vara smutsiga, dumma och språkligt obegåvade. De sågs på med förakt.
Vissa lyckades klättra på samhällsstegen, från absoluta botten och uppåt. De kunde så småningom lämna Swede Hollow och skapa sig ett riktigt bra liv i det nya landet. Andra kom aldrig därifrån...
Det här är en mer eller mindre bortsorterad del av vår historia – inte alls särskilt avlägsen – som det kan vara bra, eller faktiskt helt nödvändigt, att påminnas om just precis nu.
Tack för att du gör det Ola Larsmo. Och särskilt tack för att du gör det via skönlitteraturen.
Nu återstår för mig bara att önska alla läsare Gott Nytt År!