Oliver vinner i längden

Italienarna är vid sidan om japaner och islänningar det folk som lär leva längst i världen. Det gör de trots att de vräker i sig en massa mättat fett och olivolja. De lagar mat på träkol som experterna dömer ut som mer eller mindre livsfarligt. Åtminstone är tillagningssättet starkt cancerframkallande, påstås det. Men samtidigt äter italienarna massor av frukt, grönsaker, fisk och kött. Det skapar balans och välmåga.
I den här boken (översatt av Kerstin Törngren) tar den brittiske kocken Jamie Oliver oss med på en kulinarisk resa i det italienska köket. Det är en lustfylld resa fylld av starka smaker och underbara dofter. Den ger tips för pizzapartyn, fantastiska soppor och allt annat som hör det italienska köket till. Varför inte pröva färskpotatis på pizzan när den tiden snart är här.

Oliver känner nog de flesta igen som den nakne kocken från teve. Han är mer eller mindre född i ett kök. Redan som pojke började han laga mat i sina föräldrars pub i Clavering, Essex. I dag driver han flera krogar i London.
Förra året lät han tala om sig när han gick till storms mot den brittiska skolmaten, som förefaller att vara lika dålig som den vi själva minns från Ludvigsborgsskolans kök i slutet på 1960-talet där maten var- milt uttryckt - usel! Den strålkokta, gröna, stenhårda potatisen minns vi fortfarande med djup avsky.
I Olivers sällskap slipper vi den. Men han flirtar inte direkt med läsarna. Det är sällan - för att inte säga aldrig - som en kokbok är så föga insmickrande till formen. Oliver väjer inte för att publicera blodiga slaktbilder. Bilderna är överhuvudtaget inte lika förföriska som vi är vana att se i kokböcker. Men låt er inte skrämmas av det. Låt inte det första intrycket vid en snabb genombläddring avskräcka. Läs och studera. Laga och njut. Oliver vinner i längden. Vi lovar!