Öland är kalksten!

Var och en som tagit del av författaren och fotografen Anders Johanssons många Ölandsböcker, kanske med undertecknad lutar sig tillbaks i fåtöljen med ett naturligt konstaterande inför det nya bokverket om det öländska landskapet och dess kalksten. Nu är det berggrundens tur att exponeras.
Vi har anat konturerna av kalkstenen som ämne i tidigare böcker, men i vårens bok, Öländsk kalksten, blommar ämnet ut på tvärkulturellt manér, så typiskt författaren, och text och fotografier låter ljuset leta fram stengrundens alla variationer. För Öland är kalksten! Det mesta, för att inte säga allt, vilar på denna grund.

Boken om Ölands kalksten är på ett sätt den logiska utvecklingen genom den grannlaga registreringen av landskapet Johansson ägnat så mycken tid under åren; men kan i och för sig läsas på omvänt sätt, som nummer ett i författarens digra boklista. Allt vad djur och växtlighet, natur och kultur, människa och näring, har sin grund i, och på, öns flisor. Vad märkligt är med denna Östersjö, beror till stor del på kalkgrunden.
Här finns många infallsvinklar, åtskilligt att uppmärksamma och skriva om: stenindustrin, murningskonst och husbyggen, export av sten, kyrkor och kors, runstenar, för att nämna några områden. Stenen ur en nyttoaspekt, men steget från dessa användningsområden till stenen som estetiskt värde är inte långt. Steget därifrån till berggrunden som ett stycke orört landskap, inte heller.

Ragnhild Oxhagen, som citeras i boken, är underfundig när hon säger: "Öland har aldrig lämnat stenåldern." För så förhåller det sig. Tiden rör sig visserligen i riktning framåt, men i nuets frusna ögonblick, en textrad, ett fotografi, som fossil i stenen, får vi stanna till och spränga tidens ramar, kanske blicka bakåt i historien och försöka förstå. Kanske framtiden blir något bättre också på så sätt?
Boken domineras av Anders Johanssons, inte sällan undersköna fotografier, och kan studeras enbart som fotobok med behållning. Föredömligt kort och koncist, inte ett ord för mycket, inte ett ord för litet, upplyser författaren om sådant vi redan visste, kanske anade, eller faktiskt inte hade en susning om. Vi får veta att det tagit tusen år för en millimeter kalksten att bildas.