Obevekligt om alkoholens grepp

Ensam på scen, med bara en stol som rekvisita, spelar Benny Haag upp scener ur ett alkoholistliv, gör en studie i mänskligt förfall och håller publiken i ett järnhårt grepp under tiden.
Arv eller miljö? Det spelar ingen roll, det är konsekvenserna av alkoholmissbruket som räknas. Här visar han upp flera generationer som gått i spritens ledband i all deras bräcklighet.
- När jag träffade min pappa för sista gången, det var för tjugo år sedan sa han: "När jag dör kan du stå där vid min grav och fälla en tår över allt ont du gjort mig." Då klipptes bandet.

Publiken är tyst, blickstilla, andas knappt. Vi har hört om hur denna far satt skräck i sin son, berättat konstiga historier om alkohol, tvingat honom att välja mellan mamma och pappa, i sin berusning börjat se syner och skrikit.

Det är inte vackert. Det är hårt och kallt som obevekligt stål. Mannen i Benny Haags gestalt dricker inte så att hans barn ser det. Men de vet. De ber honom att inte dricka mer, men resignerar och kan bara konstatera "det är för sent, pappa".
- Klart jag vet när det gick över gränsen. Det var när jag började gömma sprit. Jag gömde den i barskåpet där jag omgrupperade vid behov.
Längst fram de halvfulla flaskorna, längst bak de tomma och i mitten, som ett slags skydd, vinflaskorna.

Till slut får familjen nog.
- Vad hände med den människa som jag blev så kär i? frågar hans fru.
Vad hände med planerna om att gå på Kinesiska muren tillsammans?
Då mannen nästan eldat upp deras hem med en vidbränd kastrull kommer vändningen. Då bestämmer han sig.

Hand i hand efter hans uppvaknande på drogavvänjningskliniken är de överens om framtiden. Han gråter.
- Jag vill också gå på Kinesiska muren. Jag har förlorat allt.
Det där går rakt in i hjärtat. Den repliken rymmer den samlade smärtan hos den som insett hur fel han handlat, förstått vidden av den sorg han vållat sina anhöriga och inte vågar hoppas på förlåtelse. Det är här jag får tårar i ögonen.
Benny Haag är så övertygande att allt det han säger från scen känns som självupplevt. Men vi har villigt kastat oss in i illusionen, och vi är inte de enda som gjort det för det här är den 260:e gången Benny Haag spelar Inte mer än fullt tack. För han spelar - det vi ser är inte sant - men han har "sett alkohol på alldeles för nära håll", så nära som ingen över huvud taget borde behöva uppleva den.

Obevekligt om alkoholens grepp

- Jag har en bekännelse. Jag är en curlingpappa. Men om man varit en rugbypappa i så många år, en som springer rakt fram med bollen och tacklar sina barn utan att titta efter om de gjort sig illa, då är det på tiden att ta fram borsten.