Ny stor svensk tenor på Västerviksbesök

Det är lite för långt från Västervik till Folkoperan i Stockholm för att vi ska notera allt intressant som händer där. I höstas fick tenoren Mats Carlsson förnämliga recensioner för sin tolkning av Hertigen i Verdis Rigoletto. Och nyligen gav Folkoperans vänner (en härlig skara operaentusiaster) honom årets soliststipendium. Hans Rigolettotolkning avgjorde beslutet.
I går kväll blev det vår tur i Västervik att få höra honom, bli bekanta med hans sångkonst. Det skedde på den här veckans "Musik i Sommarkväll" i Sankta Gertruds kyrka.
Församlingens musikledare, Bo Ingelberg, hade lockat hit honom och samtidigt tagit på sig ett jättejobb. För att kunna ackompanjera Mats Carlsson måste ju Ingelberg spela in sig på en för honom helt ny repertoar åt operahållet. Resultatet var strålande. De två artisterna verkade helt samspelta.

Konsertens första del var kyrklig med toner ur Haydns "Skapelsen", Bachs "Johannespassion" och Rossinis "Petite Messe Solenelle". Men Rossinimässsan låter egentligen mer som en opera än mässa.
Efter den inlagda andakten blev det först ett par av Petersson-Bergers "Fyra visor i svensk folkton" och ett par ungdomsverk av Richard Strauss innan det var dags att släppa loss det jag tror att alla väntade på: operaarior.

Tre arior sjöng bjöd Mats Carlsson på, tre riktigt laddade arior. "Blomsterarian" ur Carmen, "Nessun dorma" ur Puccinis Turandot. Och som final den aria, den tolkning av en aria som fått omdömena om Mats Carlsson att riktigt blomma, "La donna e mobile" ur Verdis praktopera "Rigoletto". Fast han sjöng den som på Folkoperan - på svenska.
Har vi inte hört alla dessa arior till leda? Nej, minsann. När en tenor som Mats Carlsson tar hand om dem får de nytt liv!
Lägg namnet på minnet Mat Carlssons väg mot att bli utsedd till Sveriges nya, stora tenor, den ser ganska öppen ut.
Åt det här hållet kommer han inte mer denna sommar. Så någon tröst till Er som missade kvällen, det har jag inte.