Ny kanalkamp efter 25 års väntan

En stillsam morgondimma vilar över den blanka sjön. Fåglar sjunger. Svante Grundberg målar sin kanot. Det är som att hela skapelsen väntar på att det ska braka loss. Väntar på "Göta kanal 2 - Kanalkampen".
Biopubliken har väntat i 25 år, och de får en actionkomedi som, om man vill vara elak, är ingetdera. Actionscenerna är acceptabla utan att vara sensationella. Komedin är knappt ens acceptabel. Huvudintrigen känns igen från den första "Göta kanal", ett kanallopp mellan två båtar varav den ena har "Loffe" Carlsson som huvudskeppare. Stor vinstsumma. Magnus Härenstam som rabiessmittad kronofogde. Svante. Hans kanot.

Och så länge de håller sig på kanalen, eller ramlar i den, funkar "Kanalkampens" komedielement. Inte minst genom ett anarkistiskt birollsgalleri av självdistanserade a-skådisar (och Regina Lund).
Det är i dialogpartierna som tempot sjunker till optimistjolle i motvind. Eva Röse och Danilo Bejarano dricker lakritsshots på en restaurang, Lena Endre konspirerar i mobiltelefon och man vill bara ställa sig upp och vråla "Håll käften och åk båt!"
Å andra sidan: Den första "Göta kanal" hackades till träflis av surmagade sunkhattar som jag. Den sågs av 1,5 miljoner svenskar.