Ny diktsamling till Martinsons hundraårsdag

Idag den 6 maj är det 100 år sedan Harry Martinson föddes. Harry Martinson som många känner genom romaner och dikter.
Den svenska sommarnattens mystik, bildspråket, vemodet, de arkaiserande dragen. Men också världsomseglaren, nomaden, som tvingas se människan fly långt längre än till fjärran länder i rymdeposet Aniara.
Författaren som tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1974 med motiveringen "...för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos."
Mellan åren 1997 och 2001 har hans centrala verk publicerats i tio volymer. Med årets, De tusen dikternas bok, kompletteras de postumt utgivna samlingarna De tusen dikternas bok (1986), Längs ekots stigar samt Doriderna, med ytterligare ett drygt åttital dikter ur den digra, efterlämnade manuskriptbunt Martinson var införstådd med skulle publiceras efter hans död.
Harry Martinson gick ur tiden 1978. Bonniers förlag och Harry Martinsonsällskapet uppmärksammar minnet med denna utgåva. För förord och redaktörskap svarar Stefan Sandelin.
En dikt som etsar sig fast i minnet efter läsningen lyder i sin helhet:
"Vasstrået står förorättat men rakt
och på vattenspegeln far
som en pisksnärt stråets skugga."
Ett självporträtt av poeten? En författarbiografi i miniformat, ett levnadsöde, ett skönlitterärt livsverk fångat i en enda formel? Människans dagar såsom gräsets.
Och vad kan vi göra, för att minnas lyrikern, mer än att läsa hans texter? Kanske själva bli den där dikten när vi låter oss ingår i dimmorna i den ljusa sommarnatten. Snart är juni här, och till djur och människor håller insjön fram sin jättesked.