Förra veckan stod det t ex att en av våra extra intressanta talanger, mezzosopranen Maria Carlsson från Gamleby, på onsdagskvällen skulle sjunga i Odensvi kyrka. Men att dra mycket folk dit, det lyckades inte den lilla notisen med. Därför har jag lite tröst att komma med här. På söndag kväll är det dags igen, då i Lofta kyrka.
Vad som hände i Odensvi är detta. Tillsammans med pianisten Ann Ericsson bjöd Maria på ett högst omväxlande program. Det gav inte bara en musikalisk upplevelse. Vi fick ett bevis på att Maria Carlsson är på rätt väg. I höst tar hon nästa, angelägna steg. Då går hon vidare i sina sångstudier på Musikhögskolan i Malmö.
I tre år har hon och Ann Ericsson samarbetat. Dessa tre år har båda gått på Lunnevads och Vadstena Folkhögskolor. Ann fortsätter sina pianostudier på Kammarmusikprogrammet i Västerås. Det betyder sannolikt att deras samspel minskar. Eller uteblir. Lite synd är det allt i så fall. Mellan dem finns en naturlig samhörighet i spelet.
För ett sommarprogram låg Odensvihändelserna långt från standard. Det handlade om musik för livets alla skiften och rubriken var spikrak: "På LIV och DÖD". Självklart hade överskriften lika väl t ex kunnat heta "I glädje och sorg" . Men deras ordval grep tag i en.
Fem riktigt muntra grekiska folksånger av franske Maurice Ravel var inledningen. Ett par dikter av amerikanska poeten Emily Dickinson, tonsatta av Aaron Copland (lika amerikansk han) blev fortsättningen. Och tonen helt annorlunda. "Varför försköt man mig från himlen - sjöng jag för starkt?" var huvudtemat .
I nästa programdel blev det ännu allvarligare. Och svenskt. Då var texterna Harriet Löwenhielms och musiken Bo Lindes. Temat då? "Intill döden trött"!
Avrundningen lättade stämningen. Fyra sånger av Edvard Grieg. Bland dessa hans "Våren" som väl också var kvällens enda allmänt bekanta toner.
Det var inga lätta uppgifter som Maria valt och tagit på sig. För att hinna vila lite stack Ann Ericsson emellan med ett par fina solon på kyrkans flygel. Det blev Chopins F-dur-Nocturne och Debussys "Aftonen i Granada" som mer än de flesta av Debussys kompositioner visar hans bredd.. Ann har också förmågan att väga in en tydlig mognad i sina tolkningar. Både Ann och Maria är ändå bara 23 år!
Maria Carlssons väg framåt ser rak ut. Och hög. Både talangen i sig och hennes mod att utmana den! Att ge sig hän i så skilda roller som kvällens med sin stolta röst kräver just detta. Man upplever tydligt hur mycket hon har i sig. En kväll som den i Odensvi ger oss ändå mest en aning. Att få se och höra henne i en riktig operaroll går inte att låta bli att önska. Det finns rykten om ett sådant tillfälle redan i höst, på Gränsö slott, alltså ett program med både opera och romanser. Framåt mitten av september - håll ögonen öppna!