NY BOKVäxandets och döendets processer

Eva Runefelt
I ett förskingrat nu
Albert Bonniers FörlagDikterna i Eva Runefelts nya samling "I ett förskingrat nu" är tämligen lättillgängliga. Detta inte sagt som något förklenande. Det är med skärpa i blick och språk hon fortsätter inventera döden och döendets processer. Sältan i lyriken håller liklukten borta. Skönheten flödar. Döden förpliktar men skrämmer inte. Allvaret inför livet begränsas inte till ett nu och ett sedan. Livet och döden går i och ut ur varandra som en ogripbar totalitet. Uttryckt med visst fromleri går det att påstå att livet är större än döden; likafullt slår döden livet i spillror. "I löven går / lätet av förruttnelse", skriver Runefelt i dikten om Isis. Och om de dödas ickenärvaro som mer närvarande än de levande skriver hon: "Bara de döda ser mig i ögonen / från sitt kajkande ickehär".

Lövmetaforerna återkommer genom samlingen som livets och döendets processer som låter sig betraktas i växandet. Hur liv och död är svårt att skilja från vartannat återkommer i slutdiktens betraktande av hyacinten:
Hyacintdöden är att sväljas
bit för bit torrt dineras
natt som dag
Låtsas gör vi, invid sveket
Lögnen, fast i blommans söta domning, lögnen
vi tror vi ännu återstår

Eva Runefelt bygger en dikt med referenser från den klassiska litteraturen såväl som hennes egna erfarenheter som gör poesin omisskännlig. Ett portmotiv återkommer i den nya samlingen som uppmärksammar några nya aspekter på diktningen, nämligen att Horatius står som en port i porten och varnar de unga för de många orden; vidare att "port, är bara en tanke / inlåst i mig". Fångad i orden och på samma gång gränslös framstår Eva Runefelts lyrik i all sin bländande och jordbundna elegans som ett vittnesbörd på att den verkligt starka diktningens källvatten ännu inte sinat.