NY BOKEnkelt utan att konstra
Vattenvingar
Ord&BildNina Wictorins debutdiktsamling Vattenvingar ger prov på flera avancerade arrangemang. Jag skriver arrangemang med anledning av att dikterna i boken samspelar med en rad svartvita fotografier tagna av flera olika fotografer, bland andra författaren själv. De övriga är Nicholas Wakeham och Kajsa Wictorin. Här och var kan influenser från Christer Strömholm spåras, men sämre förebilder går att ha. Och på tal om inspirationskällor är det förbluffande hur pass självständig från andra poeter i genren som Wictorin står. I en språkligt bildrik diktning som tangerar surrealismens översinnlighet skriver hon enkelt utan att falla för frestelsen att konstra. Effekterna är sällan sökta. Verserna kliver i och över varandra likt en vandring över bråddjup men ögats vandring känns aldrig osäker. Om det är kärlekslyrik vi läser så framstår denna som mycket okonventionell. Ofta beskriver dikterna hur förhållanden växer fram; hur rum av närvarande liv upprättas:
dina händer sluter sej som
gråtande blad runt min
skymning
att omfamnas av
en varelse
som är vild till sitt väsen
vi ska viska oss in i det
outtalade så som man
gradvis bygger en koja
gren för gren
känsla för känsla
När författaren avslutar samlingens sista dikt med raderna om att "känslan av att något satts i rörelse" innanför ögonlocken, gäller detta konstaterande i hög grad vad som sker även under och efter läsningen av dikterna. Bokomslaget upplyser om att Nina Wictorin är född 1972 och bosatt i Malmö.
Så jobbar vi med nyheter