Nu är herrgårdsturnén över

Så är det tredje och sista kapitlet i sensommarens musikaliska och kulturhistoriska Tjustromanen avslutat. Det hände på fredagskvällen på Åkerholm, den vackra herrgården några kilometer öster om Lofta kyrka.
Där hälsade Anna och Urban Andersson publiken välkommen.
Skillnaden mot de tidigare tillfällena i Odensviholm och Casimirsborg var miljön. Möblerna, väggarna med sina dekorationer, biblioteket med alla tankar på hyllorna, ja hela atmosfären. Ändå inte museum utan högst levande.

Startmotorn till alltsammans, Gamlebyorganisten Aron Nilsson, var själv aktiv den här gången, som ackompanjatör till barytonen Michael Svedberg från Stockholm. Och den uppgiften skötte han, som det mesta Aron lägger sina händer på, elegant och energiskt.

Liksom tidigare hade de två medverkande valt ett program som började med 1700-tal (Händel). Men därefter var de snabbt framme vid gränstrakterna till 1900-talet och så vidare. Dit hörde naturligtvis Wilhelm Peterson-Bergers "Dina ögon äro eldar" och Gustaf Nordqvists "Sol över Sverige" som båda tillhör denna gränsmusik. "Sol över Sverige" hör man ytterst sällan. Desto ofta Nordqvist-signaturen "Till havs". Och visst undrar man varför sångare efter sångare ska ge sig på detta hiskliga utbrott. Jussi gjorde den sången till sin. Den kan gott få sova nu.
Hugo Alfvéns "Saa tag mit hjerte" fick Michael Svedberg bättre grepp om.

Efter en mingelpaus tog man steget till film-och musikalvärlden. Då lyckades Svedberg få med sig hela publiken på refrängen till Roger/Hammersteins Oklahoma, "Oh, what a beautiful morning".
Detta gjorde att konserten äntligen fick liv. Så långt hade känslostämningen legat lågt. Michael Svedberg sjunger vårdat och med stor kunskap. Största delen av hans verksamhet, mest i stockholmstrakten, ligger på kyrkonivå. Där är publikkontakten inte lika angelägen som på en solig kammarkonsert som den i Åkerholm.

Sitt program kunde han dessutom så pass bristfälligt att han hade betydligt närmare kontakt med sina noter än med publiken. Självklart hämmar en sådan situation chansen till inlevelse. Och det är ju först där som den riktiga glädjen och gemenskapen kan uppstå.
Idén med konserter och kanske andra former av kulturträffar i miljöer som de tre nämnda kan locka till nya steg. Det ska vi hålla ögonen öppna för.