Nobelpriset har fått politisk betydelse

När det gäller politiskt stridbara författare har Svenska Akademien skakat av sig messtämplen. De tre senaste årens pristagare har väckt diskussioner som få.  I morgon presenteras årets Nobelpristagare.

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Kultur och Nöje2007-10-10 01:07
I princip varje år är ett nytt år, sade Horace Engdahl i fjol i en intervju i branschtidningen Svensk Bokhandel.De litterära kvalitéerna allena ska avgöra. Akademien verkar åtminstone utåt ställa sig över alla jämlikhetskrav, vare sig det gäller världsdel, etnicitet, språk eller kön. Men ännu hårdare svär man sig fri från alla politiska hänsyn, vilket inte hindrar att valet ändå uppfattas som just politiskt. - Det är ett politiskt pris, sade till exempel den karibiska författaren Maryse Condé under årets bokmässa.Hon avfärdade Orhan Pamuk - han höll inte måttet, enligt henne.Under första världskriget fördes bevisligen interna diskussioner i Akademien om hur valet av pristagare skulle uppfattas politiskt. Kandidater som brittiske Rudyard Kipling och tyske Rudolf Eucken låg i luven på varandra, båda fick det. Dåvarande ordföranden i Nobelkommittén, historikern Harald Hjärne, tyckte att Akademien skulle akta sig för att gynna någon särskild nation men också att man skulle hävda "litteraturens upphöjdhet över tidens oro". Under senare år har det sagts att bara om ett Nobelpris skulle innebära livshot för pristagaren ska Akademien låta bli att dela ut det. Annars ska politiskt kontroversiella personer inte avskräcka, och de tre senaste årens pristagare har också väckt het debatt. Elfride Jelinek, i sitt hemland för att hon oförtrutet bökar upp Österrikes nazistiska förflutna, Harold Pinter för sitt USA-hat och sin Fidel Castro-vurm och Orhan Pamuk för att han vägrat glömma Turkiets folkmord på armenierna eller hur kurderna har behandlats.- Nästa alla stora intellektuella författare är på något sätt någonstans en nagel i ögat på några grupperingar, säger Björn Linnell, kulturjournalist och ordförande i Svenska Penklubben.Kontroverserna är inte alltid förutsägbara. Han nämner Toni Morrison vars böcker är bannlysta på flera amerikanska bibliotek på grund av explicita sexskildringar. Däremot vill han inte hålla med om att Akademien, de tre senaste pristagarna till trots, har väderkornet mer inställt på politiskt brännbara författare än tidigare.- Dario Fo är en politiskt stridbar person. Günter Grass är en stridbar person. Naipaul har retat upp nästan hela den islamiska världen. Om man går ännu längre tillbaka har man ju namn som Jean-Paul Sartre som var otroligt politiskt kontroversiell.- Jag tror snarare man ska se det så här: i tider som är politiskt lugnare blir också prisets politiska betydelse mindre. Men när det hettar till, som det gör nu, ökar "riskerna" för att priset får politisk betydelse.Hittills har priset aldrig gått till en renodlad historiker, som exempelvis amerikanen Peter Gay, framhåller Björn Linnell.Även kulturjournalisten Gunilla Kindstrand lyfter fram Akademiens frihet att vidga synen på Nobelprisvärdig litteratur. Hon nämner en personlig favorit, Calixthe Beyala från Kamerun:- Hennes romaner föds ur en muntlig tradition. Hon har kontakt med ett helt annat sätt att berätta där orden får en särskild magi. Litteratur föds på olika sätt i olika delar av världen. Och att få titta in i den här sortens berättande ur ett kvinnligt perspektiv tycker jag är oerhört viktigt.
2006: Orhan Pamuk, Turkiet2005: Harold Pinter, Storbritannien2004: Elfride Jelinek, Österrike2003: J. M. Coetzee, Sydafrika2002: Imre Kertész, Ungern2001: V.S. Naipaul, Storbritannien2000: Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina)1999: Günter Grass, Tyskland1998: José Saramago, Portugal1997: Dario Fo, Italien
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!