Så här skrev jag om förra skivan, 2006 års "Basement noise": "Ramonespunk, Who-rock, Union Carbide-garage, Pixies-indie och klassiska Sator-hejaklacksrefränger".
Den grytan lagar Sator fortfarande, dvs intet nytt under solen.
Lite tråkigt men ändå inte. Det görs med kärlek och kvalitet som räcker långt.
Men Sator! Detta med ballader...näe, det är verkligen ingen bra idé. Om ni inte vill till Svensktoppen. För det vill ni väl inte, Sator?