Många av dem låter i stort sett likadant i västervikskan som i rikssvenskan: i, på, över, han, som, när, hit och så vidare. Men förvånansvärt många är annorlunda på ett eller annat sätt. I förra krönikan nämnde jag ho, honoms och vart (Vart bor du?). Men det finns många fler. Då tänker jag inte på sådana som kan uttalas lite annorlunda bara därför att västervikskans uttal skiljer sig från standardsvenskans: unner (under), allti (alltid) och wätt (De va wätt bra).
En del småord av den sort jag menar här skiljer sig bara lite i uttalet från den riksspråkliga formen: te (till), nåre (några), redit (riktigt) (De va redit gott) och vicken (vilken). Här handlar det om att västervikskan ”tappat ett ljud”. Mer gåtfullt kan det verka i de fall där västervikskan har lagt till eller ”ändrat” ljud. Hit hör ändån (Jag kommer ändån) och aldrin (aldrig). Ni kommer aldrin te Gunnebo, sa en ankarsumsbo till min dotter och hennes man när de frågade om en liten och säker cykelväg till Gunnebo.
Ibland ingår de ord som skiljer sig från rikssvenskan i ett helt litet system. Ord som ho och honoms hör till dem. De orden kallas personliga pronomen därför att de ofta eller alltid betecknar personer. Nu ska vi se lite på de personliga pronomen som skiljer sig från rikssvenskans. Precis som i ledigt rikssvenskt tal säger man i Västervik ja–mej och du–dej: Ja e gla – De va mej du såg och Du e gla – De va dej ja såg. Men mej och dej säger vi bara när ordet är betonat, som i exemplen nyss. Oftare använder vi ett obetonat pronomen, och då blir det annorlunda: Ja såg da – Du såg ma. Det finns alltså särskilda obetonade former som saknas i standardsvenskan: Ja såg en – De va honom ja såg, Ja såg na – De va henne ja såg. (Och för saker och ting: Ja såg en – De va den ja såg och Ja såg et – De va de ja såg.) Samma företeelse finns i franskan. I det här avseendet är västervikskan alltså mer lik världsspråket franska än rikssvenskan.
I en del fall använder vi hellre ett helt annat ord än det rikssvenska. Jag kan stå en bit från min lägenhet och peka och säga Ja bor dänna i stället för Ja bor där. Precis betyder ju ’exakt’, men det kan också användas som ett småord. Då uttalas det gärna prisis, med betoningen på pri-. Ordet kan användas på två sätt, som motsvarar två olika riksspråkliga ord. Alldeles känns för mig väldigt riksspråkligt. Jämför Jag blev genomsur med det genuint västervikska Ja vart prisis dyngsur. Ett annat sätt använda prisis är att ersätta just. Jag skulle just gå blir alltså Ja skulle prisis gå.