När vuxenlivet bultar på dörren

Det här med kärlek kan vara en jäkla pina. Jobbigt, tidskrävande, uppoffrande och inte sällan nedslående. Bättre då att strunta i det, ignorera känslorna och hålla för öronen. Bäst av allt vore det kanske att aldrig ens ge sig in i leken, att förbli oberörd inför det där jobbiga. Så resonerar tolvåriga Selma och hennes tjejkompisar. De har därför ingått en pakt som går ut på att de aldrig ska intressera sig för killar - någonsin.
Men när "Första kärleken" börjar har pakten redan börjat rämna. Blickarna har blivit längre och umgänget mellan könen mer trevande. Selma, ståndfast i sin övertygelse, ser till sin förfäran att hennes tjejkompisar börjar falla för killarnas lockelser, och vänder dem helt enkelt ryggen.

För Selma (Julia Krohn) är pakten mer än bara en nyck. Hennes mamma dog i barnsäng, så hon förknippar indirekt kärlek med döden. Dessutom verkar förälskelse göra människor helt tokiga, hennes hysteriska styvmoster Nora och dennes pojkvän Rikard bråkar och älskar sig igenom livet inför en häpen publik.

Men kärleken smyger sig även på Selma - så klart. Killkompisen Andy verkar ha mer än bara vänskapliga avsikter med deras allt mer intensiva umgänge, och en äldre svensk kille (Gustaf Skarsgård) dyker upp i deras lilla samhälle och framkallar känslor hos Selma som hon inte kan hantera. Frustrationen i hennes snart tonåriga kropp blir allt större, och hotar till sist att brisera.
Mestadels är "Första kärleken" en väldigt fin film om sommaren när vuxenlivet bultar på dörren för första gången. Svensknorska Julia Krohn i huvudrollen är ett fynd, hennes porträtt av den arga Selma är väldigt träffande, och regissören Torun Lian (som även skrivit boken som filmen bygger på) kan sin genre utan och innan. Birollerna är också väl tillsatta, kärleksgnabbet mellan mostern Nora och den bångstyrige brandmannen är roligt, om än rätt stereotypt.

Tyvärr tar det ett tag innan "Första kärleken" tar fart. Den inledande halvtimmen är för långsam, och det tar tid innan historien griper tag. Men ju längre tillställningen lider, och ju argare och mer förgrymmad Selma blir, desto mer lyfter filmen.