När rådhuset blev för trångt för maktens män

Under 1900-talet talar vi om "drätselkontoret" i rådhuset. Här satt rådmannen med sin sekreterare på övre våningen, här hölls möten och sammanträden. På bottenvåningen hade allmänheten möjlighet att ta del av mötesbeslut, betala hundskatten och andra pålagor. Polisen hade även sina lokaler i rådhuset med den tillhörande "finkan" eller arresten. Trångboddheten i Rådhuset gjorde att man vid 30-talets slut började fundera på någon rymligare lokal för stadens styresmän. År 1938 hade Västerviks Kraftbolag fått sina lokaler vid Kvarngatan ombyggda och moderniserade. Då insåg man att den obebyggda delen, hörntomten Brunnsgatan - Kvarngatan, borde kunna nyttjas till byggnadsändamål.Arre Essén skissar genast på en vision av "framtidens drätselkammare". Han ritar två ödsligt stora rum, en tjänsteman i vardera rummet vid varsitt skrivbord. Brevbäraren anländer med posten och någon kanslist lämnar ut en handling till kontorets ende besökare.Ett mer seriöst förslag till en nybyggnad för stadens administration utarbetades så småningom av Arre Essén och 1948 kunde byggnaden tas i bruk. Fastigheten på hörntomten Brunnsgatan - Kvarngatan kom att innehålla kontorslokaler för drätselkammare och drätselkontor. Även byggnadsnämnd och byggnadskontor fick här sina lokaler.I samband med kommunsammanslagningen 1971 ändrades begreppet drätselkammare till kommunstyrelse och i rummen med balkong ovanför entrén residerar numer vårt kommunalråd.Dock anser även dagens tjänstemän att lokalerna inte längre är ändamålsenliga utan hoppas på att få flytta till det gamla tingshuset. Givetvis efter om- och tillbyggnad.