När järnvägen blev föremål för Esséns penna

1944 firade järnvägslinjen Norsholm - Västervik sin 65-åriga tillvaro. I sina skisser visar Arre Essén visar hur man firar med julgran, flaggor och kaffekanna... Framför stationshuset står trafikinspektör Hugo Westeson med sina tjänsteattribut: signallykta och stinsflagga.Redan vid mitten av 1800-talet, närmare bestämt 1855, kunde man i Eksjötidningen "Vad nytt" läsa en artikel med förslag om en järnvägslinje från kust till kust. Man föreslog "en jernbana från Götheborg till Westerwik, utgörande en ypperlig linie för att sammanbinda de båda hafven Öster- och Nordsiön".Många röster lyftes för detta förslag, men inte förrän 1879 fick vi järnvägslinjen västerut - en järnvägslinje som numer mest används av nostalgiska smalspårsentusiaster.En annan tjänsteman vid järnvägen var överbanmästare Hjalmar Johansson, som förutom sitt arbete var en hängiven amatörarkeolog och fornminnesforskare. Han berättar hur han vid ett tillfälle, när han var ute och inspekterade järnvägen, upptäckte den första hällristningen på fastlandet i Kalmar län.Under sina strövtåg i markerna fann Johansson hällristningar både vid Hammar och Härstad i Gamleby. I ett område kring Fästad hittade denne bygdeforskare ett tiotal stenyxor och han säger i en artikel i Västerviks-Posten 1940 att:"vi kunna icke förstå vår egen tid om vi inte lärt känna den förgångna och för att kunna skapa framtiden måste vi sammanbinda det förflutna och nuets historia".I samband med stadens 500-årsjubileum 1933 invigdes museibyggnaden uppe på Kulbacken och tio år senare gör Arre Essén sin bild av överbanmästare Hjalmar Johansson - som viking!Med museet som bakgrund stoltserar "vikingen" med ett lok på spjutet, Statens Järnvägars symbol på skölden och en stenyxa framför sina fötter.