När girigheten tar överhanden

Tiden runt millennieskiftet var en galen tid i svenskt näringsliv. Självförtroendet visste inga gränser. Svenska it-företag låg i framkant internationellt och börsen rusade uppåt. Var och varannan svensk blev aktieexpert och kunde skryta om nya klipp.
På denna våg surfade försäkringsbolaget Skandia.
Det gamla anrika bolaget som under decennier varit en maktfaktor på den svenska börsen genomgick en förvandling.
Från ett traditionellt svenskt försäkringsbolag till att bli en internationell finanskoncern med fondförsäkringar som specialitet. Skandia blev marknadsledande i sin nisch både i USA och England. Framgången kunde man i stor utsträckning tacka it-haussen för.
Skandias sparformer framstod som extra attraktiva så länge börsen gick uppåt ? och det gjorde den ju de där åren runt millennieskiftet.
Dessvärre tycktes varken Skandialedningen eller utomstående granskare fråga sig vad som skulle hända den dagen börsen vänder neråt.

Guldregn är en klassisk ?uppgång och fall?-saga. De flesta av oss känner åtminstone till brottstycken av historien. I nyhetsartiklar har vi läst om gigantiska bonusar och tvivelaktiga lägenhetsaffärer.
Två av de reportrar som deltagit i rapporteringen är bokens författare Sophie Nachemson-Ekwall och Bengt Carlsson, båda erfarna ekonomijournalister.
I Guldregn ges en mer fullständig bild. Skandias snart 150 år långa historia skildras. Risktaganden och dåliga affärer har det gjorts många gånger under bolagets existens. Trots bokens tjocklek ? 400 sidor ? är tempot högt. Fakta staplas på varandra.
Men det blir aldrig långtråkigt, för det är en fascinerande historia som berättas, om en skara skickliga yrkesmän (några kvinnor skymtar i periferin), en innovativ affärsmodell och hur framgång kan stiga människor åt huvudet.
Som titeln antyder handlar Guldregn om spelet kring de komplicerade bonussystem som gav Skandiadirektörerna jackpot i hundramiljonersklassen. Det är en historia om bristande kommunikation. En företagsledning döv för negativ information och en bolagsstyrelse som antingen inte förstod, eller inte fick relevant information om, vidden av viktiga beslut.
För Västerviksläsaren skymtar några intressanta detaljer förbi, som att finanschefen Ulf Spång övertalades att satsa Skandiapengar på en färjelinje mellan Västervik och Ventspils på ett Rotarymöte i Västervik. En satsning som kan räknas till skaran misslyckade affärer gjorda av Skandia under de galna åren runt 2000.