Något för en avgående minister

Redan från första rutan förstår alla i salongen att "Good night, and good luck" är en viktig film. Det svartvita fotot, kostymmännen som lossar på slipsknutarna och talar med låga, dova röster, cigarettröken som ringlar sig över stora mikrofoner, den tunga, läderaktiga doften av politik... "Good night, and good luck" är allvarlig som en riksdagsproposition.

Men tack och lov är den mer underhållande. George Clooney håller sin andra regisserade film i ett snävt koppel (ibland är den som tv:s "Vita huset" i slow motion) men hela tiden ligger dramatiken tätt under ytan som i en bultande pulsåder.

Huvudperson är tv-pionjären Edward R Murrow, som på 1950-talet var en amerikansk motsvarighet till ... och talande nog är det faktiskt helt omöjligt att komma på en nutida svensk version. Han var nyhetsankaret och -jägaren som höll hela CBS-skutan stadigt oavsett hur högt havet stormade, en äkta gammaldags kostymmurvel som publicerade och blev fördömd - och hjälte.
Filmens ämne är Murrows tvekamp mot den kommunistjagande senatorn Joseph McCarthy. Under några månader i 1950-talets mitt var de två inblandade i en sorts storpolitisk dödsdans kring sanning och rätt där arenan var tv och bara en kunde stå kvar när slutsignalen gick.

Och, som sagt, många män i allvarliga kostymer blir det. Filmens svaghet är att den, kanske på grund av det svartvita fotot, är ganska jämngrå. Det är inte lätt att hålla isär karaktärerna på duken och ännu svårare att efteråt minnas vad du sett.
"Good night, and good luck" är oumbärlig om du har ett brinnande intresse för efterkrigshistoria och/eller journalistik. Eller om du hör till dem som aldrig kan få nog av (outtalad men ack så tydlig) Bushkritik och allvarliga män i kostymer.
"Det är medias fel", snyftar ju gärna avgående ministrar. Kanske borde de se det här.