Myggjakt i Stockholm och Neapel

Maja Lundgren gjorde stor succé för några år sedan med romanen om Pompeji. Den hyllades av kritikerna och blev bland annat nominerad till Augustpriset.
Nu kommer hennes nya roman, som har väckt stor uppståndelse och fött en het debatt innan den ens nått landets boklådor. Förlaget lär ha varit tveksamt till att ge ut boken över huvud taget.
I Dagens Nyheter påstås det att flera personer försökt få den helt eller delvis stoppad. Anledningen är att ett antal välkända svenska författare och kulturjournalister framställs i mindre smickrande dager.
Maja Lundgren har valt att namnge dem och en hel hög kända och aktade män vore nog lyckliga om de inte mött Maja Lundgren under karriären, vågar vi gissa.

Björn Ranelid är en av dem. Han har redan varit ute och valsat i kvällspressen. Ursinnig har han rasat över den bild Maja Lundgren har gett av honom i samband med ett gemensamt arrangemang i Värnamo för några år sedan.
De övriga, oss veterligen, har mött Lundgrens anklagelser med en kompakt tystnad eller med mycket undvikande kommentarer. Det kanske blir ändring på det, nu när boken möter allmänheten.
Ranelid och författaren Carl-Johan Vallgren är, vid sidan av herrarna på Aftonbladets kulturredaktion, de som råkar värst ut i Lundgrens frontalangrepp på det mansdominerade Kultursverige. De anklagas för att ha en allmänt taskig kvinnosyn och för att ägna sig åt ett dolt kvinnoförtryck med mera, med mera.
Så än en gång kommer debatten om vad man egentligen får skriva om levande personer upp på bordet. Den debatten har ju blossat upp vid flera tillfällen under senare år i samband med att människor känt sig kränkta i skönlitterära verk. Nu får den förnyad aktualitet.

Myggor och tigrar är en lite märklig roman, om man nu kan kalla den för roman. Det handlar snarare om en form av dagbok eller rapportbok som rör sig dels bland människor i Stockholms kulturelit, dels bland camorrans brutala män i Neapel.
Frågan är väl om det är så många fler än de närmast berörda som kommer att engagera sig i kulturmaffians härjningar i huvudstaden.

Men för oss andra, som inte ligger sömnlösa och grubblar över arbetsklimatet på huvudstadens kulturredaktioner, är det mer spännande att ta del av Maja Lundgrens erfarenheter från Neapels spanska kvarter där den legendomspunna och fruktade camorran styr människornas vardag.
Lundgren bodde en tid efter succén med Pompeji i staden vid Vesuvius lavafyllda sluttningar. Hon har sedan barndomen varit fascinerad av maffian, har hon berättat i en intervju i DN nyligen. Och här förmedlar hon en fängslande bild av ett samhälle som lever i skuggan av ett gangstervälde.

Skillnaden mellan machomiljön inom Kultursverige och den som råder inom maffian förefaller inte så stor om man ska tro författaren. Det är miljöer där män styr och där den stora tystnaden råder, där den heliga omerteàn härskar!
Men frågan är om den gamle författaren Vilhelm Ekelund, som Maja Lundgren har lånat titeln ifrån, hade rätt när han skrev för länge sedan att myggen är värre än tigrarna. Ni får läsa och döma själva